Archive for the jag Category

Tidernas aprilskämtare: SJ

Posted in jag, samhällskommentar on april 1, 2009 by Gissur Erlingsson

Ok, vana läsare av bloggen känner till mitt förhållande till SJ: jag måste nyttja företagets tjänster trots att jag inte är helt förtjust detsamma. Ett mycket, mycket sorgligt faktum.

Uppriktigt sagt har jag varit med om de flesta tänkbara bus som SJ (och Banverket) hittat på. Allt från tvåtimmarsförseningar pga. ett ställverk utanför Alvesta, till lokförare som inte dykt upp. Från signalfel till banarbete. Från otrevlig bistropersonal till otrevliga konduktörer. Från en stängd bistrovagn till ett direkt skamligt ersättningssystem för oss årskortare.*

Men idag, vettni, en helt ny form av avancerat skämtande. Som till och med tog en veteran i SJ-haverier – som undertecknad – totalt på sängen. Såhär: Jag gick upp i ottan (05.00) för att kunna ta mig från Gnesta till Södertälje Syd, varifrån ett 06:39-tåg skulle ta mig till Linköping och ett halvviktigt möte. Så står jag där, glad i hågen, i morgonsolen. På perrongen. Klockan 06:30.

”Humdidum”, tänker jag. ”Snart kommer tåget. Då ska jag arbeta flitigt på min laptop, sippra lite på en härligt underbar kopp SJ-kaffe”. Så slår klockan 06:37. Ett X2000 kommer dånande i fjärran. Det närmar sig hastigt. ”Men varför saktar det inte in?”, tänker jag lite förvirrat, men hinner inte riktigt tänka färdigt tanken. För tåget bara blåser förbi perrongen. Förbi mig och de andra, säg, 10-15 personerna.

Jag kliar mig i huvudet, tycker det är underligt. Men jag behöver inte undra allt för länge. Ungefär fem minuter senare ljuder högtalarna, och en vän, men rätt osäker, kvinnoröst, ljuder:  ”Ni som skulle [ja, skulle, min anm.] ha åkt med 06:39 mot Köpenhamn. Ehm. Det tåget stannade inte i Södertälje. Ehm [lång paus]. Det berodde på ett missförstånd”.

Ett missförstånd? Där står jag, i Södertälje, och ser mitt tåg, blåsa förbi. Och det beror… på ett missförstånd? Men tack SJ. Tack för att ni stal ytterligare, tja, en till två timmar av mitt liv. Tack för att ni ännu en gång lät mig bomma en jobbpryl. Och, inte minst, tack för att ni ersätter mig med 147 spänn. Det är så gentilt. Vad ska man säga? Det är ju bara så fullständigt absurt. 147 kronor. Jag känner svarttaxichaufförer med bättre restidsgaranti.

——————-

  • Svaret på argumentet i det blogginlägg jag länkar till? ”Du kan ju använda pengarna för att köpa ett nytt årskort”. Ja, precis, det är jag ju sugen på: dels är jag inte sugen på att gynna ditt sabla företag som är helt uselt på att ta mig från plats A till B i rätt tid, dels devalvera värdet av resegarantikronorna YTTERLIGARE genom att låta dem uppgå i ett årskort (där varje krona är värd lite mindre, eftersom resorna är lite billigare än vid kontantköp). Det är fullkomlig galenskap, jag säger er!!!

Uppehållet

Posted in jag, något annat, samhällskommentar on juli 1, 2008 by Gissur Erlingsson

Det hyggligt långa blogguppehållet beror på semester. Jag pep iväg på en veckoresa till Island, där jag passade på att besöka platser jag aldrig varit i närheten av tidigare. Det var, som förväntat, makalöst. Och vädret! Sol samtliga dagar. Bildbevis kommer så småningom.

Semestern väckte några semipopsociologiska frågor. Den första: varför är det så ohyggligt dyrt att hyra bil på Island? Nu när den isländska kronan kollapsat (den var på sin lägsta nivå någonsin när vi var där, rasat med 40 procent sedan årsskiftet… bra för oss, dåligt för islänningarna) var det mesta lika dyrt eller lite billigare än här hemma. Men att hyra bil? Forget about it, som amerikanska mafiosos plägar säga. Nästan 1000 spänn om dagen. Svaret på varför det är så dyrt? Min gissning: en kombination av att deras hyrbilssäsong är extremt kort, och att bilarna slits ut bra mycket fortare på Island än i Sverige (vägarna är verkligen heeelt usla så fort du är utanför Väg 1, den asfalterade väg som går runt ön).

Den andra är svårare: varför kör den absoluta majoriteten av alla islänningar automatväxlat, och vi nästan har omvända förhållanden i Sverige? Jag har frågat runt bland mina isländska vänner, och inte hittat någon rationell förklaring. Det enda de säger är att ”jamen, det är ju så bekvämt att köra automatväxlat”. ”Jamen”, invänder jag då, ”det är ju högre bränsleförbrukning – sämre för din ekonomi, och sämre för miljön i allmänhet”. Då ler de, och säger: ”islänningar är kortsiktiga livsnjutare som sätter bekvämlighet för ekonomin”.

Hmmm. Det är obehagligt med kulturella förklaringar. Men förklaringen skulle i o f s funka fint för att förklara den djupa ekonomiska kris landet befinner sig i.

Goda gener?

Posted in jag on juni 5, 2008 by Gissur Erlingsson

Det finns säkert de som har fnissat lite bakom min rygg åt att jag brukar skriva ut mitt fulla namn, Gissur Ó Erlingsson. Skälet till att jag gör detta (när jag kommer ihåg det…), är en vilja till att hedra farfar. Jag är hans helnamne, dvs. döpt efter honom rakt av.

Och jag kunde inte vara stoltare över att ha en sådan farfar. Han är världens coolaste. Se bara här. 99 år fyllda är han still going strong. Förra veckan höll han tal för dem som tog studenten vid hans gamla gymnasieskola, då det nu är 80 år sedan han själv tog studenten. Farfar arbetar fortfarande. Just nu håller han på att revidera en gammal översättning av en bok om naturmedicin. Mot bakgrund av den nytagna bilden ovan, kan den observante dra slutsatsen att spelbolagen inte ger undertecknad särskilt bra odds till sådan vitalitet på äldre da’r.

_________________

EDIT: Länken uppdaterad. Av märkliga skäl gick farfarlänken till en nyöppnad krog till Gnesta. Det är ordnat nu, och går till den artikel som handlar om denne härlige man istället.

Samtal vid hälsoundersökning

Posted in jag on april 23, 2008 by Gissur Erlingsson

– Okej, ställ dig där så får vi mäta dig.

OK.

Hmmm, 1.64.

– Nej, det stämmer inte. I passet står det 1.66.

– Ok, om kartan inte stämmer överens med terrängen, ska vi låta kartan bestämma ändå?

– Helst, tack.

(Sköterskan böjer sig fram och skriver – 1.65!)

Månadens SN-krönika

Posted in jag on april 21, 2008 by Gissur Erlingsson

Som den plikttrogne samhällsvetare jag är försöker jag fylla den s.k. ”tredje uppgiften” genom att då och då skriva krönikor i min lokala blaska, Södermanlands Nyheter. Idag försöker jag ge ett perspektiv på de rapporterade medlemsförlusterna inom partierna (och indirekt också kommentera en SCB-rapport som kommer 20 maj som handlar om att antalet förtroendevalda blir färre). Här hittar du krönikan.

Litenhet och fotbollsframgång

Posted in forskning, jag, samhällskommentar on februari 23, 2008 by Gissur Erlingsson

teitur.jpg

Här är jag uppvuxen, i en liten isländsk håla som – när det begav sig – hade drygt 3500 invånare (ca. 5000 nu). Ett halvdussin av mina gamla vänner blev utlandsproffs – och det lilla stället har levererat över 30 fotbollsproffs den gångna 25-30 årsperioden.*

Den dokumentär jag länkar till ovan är kort – ca 12 minuter, och väl värd att se om man är fotbollsintresserad. Som samhällsvetare förbluffas jag över effektiviteten hos idrottsklubben Akranes: genom historien har de sett till att vara Islands mest framgångsrika fotbollsklubb vad rör mästerskaps- och cupvinster, trots att de vart och vartannat år dräneras på sina guldkorn till spelare. Det torde vara en spännande miljö att undersöka för idrottssociologer – hur förklaras denna remarkabla framgång för denna fiskebyn?

I nästa steg torde den lilla byn intressera även den icke-sportintresserade forskaren. Skälet är att normen bland barn och ungdomar förefaller vara att man ska spela fotboll (eller simma, man har en grym simklubb också). Och många, många föräldrar är djupt engagerade i klubbens verksamhet. Jag har ingen aning om siffrorna, men jag gissar att dessa sakernas tillstånd håller nere ungdomsbrottslighet, fylleri, skadegörelse etc. i den aktuella kommunen. Hur förklaras detta? Om jag någongång lyckas pungslå någon finansiär på pengar för forskning om dessa ting ska jag nog försöka ge mig in på det här området (och läsa mer vetenskaplig produktion om frågorna – det lär väl finnas massor på temat, tips tages tacksamt emot).

* Nota bene: jag hade aldrig blivit fotbollsproffs även om jag stannat kvar i fotbollsakademin där. Jag spelade visserligen med flera av dem som sedermera blev utlandsproffs, och har visserligen två isländska mästerskapsmedaljer på väggen, men det var för pojkar 10 – B-lag (de delade in oss i A, B, C och D-gäng redan på sjumannatiden, i 6 årsåldern!) Min största fotbollsmerit utöver detta är att jag var fotbollstränare i två år för Lokomotiv Lund (tävling: finn tre fil dr i statsvetenskap på lagbilden!) som då mest bestod av bångstyriga doktorander och disputerade forskare, och båda åren var vi ruskigt nära att ta oss ur division sju-träsket genom kval till sexan. Misslyckades dock…

Jultorka

Posted in jag, skräptankar, utanförskap on december 22, 2007 by Gissur Erlingsson

grinchen.jpg

Sinnebilden av en svensk akademiker påminner nog lite grand om sinnebilden av den svenske läraren: han eller hon går i ide i början av juni och kommer tillbaks in i matchen i slutet av augusti. Kring den 20 december växlar han eller hon ned igen, för att sedan komma tillbaka med full kraft två veckor senare.

Tyvärr kan jag konstatera att bloggtorkan på sistone inte beror på något i-ide-gående. Tvärtom. Självförvållat såklart, men jag har tvingats växla upp en aning. Av olika skäl (respondenter som tackat nej till intervjuer; tidsoptimism; oväntade arbetsuppgifter som sköljt in från alla kanter) har jag hamnat i tidsnöd med ett rapportskrivande. Nu blir hela julen söndertrasad. Jag skulle alltså tippa på att det kommer att bli sparsamt bloggat ett tag framöver nu också (gråt er nu inte till sömns, ack ni trogna 5…).

Förutom att arbetet har kvävt mig en smula på sistone, så har inhandlandet av julklappar varit svårare än någonsin. Genom olika sorters lärandemekanismer (det är trots allt den ömpftonde julen jag firar med min kära fru) börjar det här med att köpa julklapp till henne bli svårare och svårare. Det här är de egna, högst personliga kriterier jag satt upp för inköp av present till henne (för face it, det är den viktigaste klappen, jag ska ju faktiskt se den här människan i ögonen var och varannan dag under hela nästa år, till skillnad från föräldrar och syskonbarn, som dessutom ändå glömmer bort vem de fick vad av):

  • Det får inte ha med hushållet att göra. Jag tycker själv att det är för futtigt att typ köpa några fräcka vinglas, en snygg tavla, en matberedare eller lite gardiner som hon kan hänga upp på något snyggt ställe. En kvinna kan köpa sådant till sin man, men omvänt är skruttigt, det väcker hela jämställdhetsdebatten till liv. För mycket socialt bagage att bära på efter 15 år i feministkretsar för att jag ska idas bryta mot detta kriterium. Hejdå Duka! Hejdå hemmabutikerna! Hejdå andra affärer med den här inriktningen!
  • Lite kopplat till den första punkten, men en annan mekanism sätts i arbete: det får inte vara något som vi båda två kan ha roligt av. Om jag köper skivor, dvd-filmer, deckare, eller en liten frukost teve att ha i köket, gör den lilla, lilla sannolikheten att detta kan misstolkas som att jag ger det i egenintresse, att jag undviker alla presenter av denna karaktär.
  • Erfarenheten har långsamt lärt mig att klappen inte får vara för dyr.
  • Självklart får klappen heller vara för opersonlig och ogenomtänkt, för då finns alltid risken att frun börjar ifrågasätta min kärlek till henne.

Du förstår att julen, julen är ett mindre helvete för mig. I alla fall just denna jul, när julshopping måste kombineras med tunga, långa arbetsdagar och ingen, ingen ledighet. Tur då att man kan lugna nerverna med whiskey och de två finaste jullåtarna någonsin.

God jul, från mig, Shane och Steve!!!