Arkiv för april, 2009

Vad förklarar den historiska vändpunkten?

Posted in samhällskommentar on april 4, 2009 by Gissur Erlingsson

Newsflash: Moderaterna är nu större än sossarna.

Sedan Sahlin tog över rodret har jag blivit allt mer övertygad om att sossarna gjort sitt som Sveriges statsbärande parti (PSW har också dragit en liknande slutsats).  Förstå vad som ska till att tappa en 12-15 procentenheters ledning i opinionen på så kort tid? Under en svår finansiell kris också? (Och nej, jag tror inte på Holmbergs/Bjerelds förklaring om att sittande regeringar gynnas av yttre kriser – visa mig gärna forskning som stöder en sådan slutsats, se förödande kritik mot denna förklaring här).

Det är lite sorgligt att se. Mona Sahlin klarar inte av att leda Socialdemokraterna. Rekryteringen av Ibrahim Baylan, en veritabel kommunikativ katastrof, visar ytterligare på detta svaga ledarskap. Jag tror att väljarna inte är dummare än att de faktiskt inser att en regering med ett sådant svagt ledarskap, utan kommunikativ kompetens, inte är någonting de önskar. Och jag tror faktiskt inte att det har så fruktansvärt mycket att göra med den socialdemokratiska ideologin/politiken i sig: min misstanke är att väljarna misstror den besättning som styr en i övrigt trevlig skuta.

Edit: jag kan reta mig på hur somliga politiska kommentatorer bara fokuserar på väljarna som ett slags ”structural dopes”  (man sluter upp bakom ledare i tider av kris) i sina analyser. Man måste rimligen ta hänsyn till om den sittande regeringen sköter sig bra, eller om oppositionen sköter sig dåligt. I dagens Aftonbladet reflekterar två kloka kollegor – Mikael Gilljam och Magnus Hagevi – kring sossarnas ras med lite mer fokus på den s.k. ”utbudssidan”.

Edit II: och jag retar mig våldsamt mycket på den kortsiktiga analys som Socialdemokraterna nu gör av partiets fria fall i opinionen under den senaste tiden, att rikta elden mot Wanja?!?! Problemen är så mycket djupare än så. Jag lär få anledning att återkomma till den analysen efter valet 2010.

Annonser

Tidernas aprilskämtare: SJ

Posted in jag, samhällskommentar on april 1, 2009 by Gissur Erlingsson

Ok, vana läsare av bloggen känner till mitt förhållande till SJ: jag måste nyttja företagets tjänster trots att jag inte är helt förtjust detsamma. Ett mycket, mycket sorgligt faktum.

Uppriktigt sagt har jag varit med om de flesta tänkbara bus som SJ (och Banverket) hittat på. Allt från tvåtimmarsförseningar pga. ett ställverk utanför Alvesta, till lokförare som inte dykt upp. Från signalfel till banarbete. Från otrevlig bistropersonal till otrevliga konduktörer. Från en stängd bistrovagn till ett direkt skamligt ersättningssystem för oss årskortare.*

Men idag, vettni, en helt ny form av avancerat skämtande. Som till och med tog en veteran i SJ-haverier – som undertecknad – totalt på sängen. Såhär: Jag gick upp i ottan (05.00) för att kunna ta mig från Gnesta till Södertälje Syd, varifrån ett 06:39-tåg skulle ta mig till Linköping och ett halvviktigt möte. Så står jag där, glad i hågen, i morgonsolen. På perrongen. Klockan 06:30.

”Humdidum”, tänker jag. ”Snart kommer tåget. Då ska jag arbeta flitigt på min laptop, sippra lite på en härligt underbar kopp SJ-kaffe”. Så slår klockan 06:37. Ett X2000 kommer dånande i fjärran. Det närmar sig hastigt. ”Men varför saktar det inte in?”, tänker jag lite förvirrat, men hinner inte riktigt tänka färdigt tanken. För tåget bara blåser förbi perrongen. Förbi mig och de andra, säg, 10-15 personerna.

Jag kliar mig i huvudet, tycker det är underligt. Men jag behöver inte undra allt för länge. Ungefär fem minuter senare ljuder högtalarna, och en vän, men rätt osäker, kvinnoröst, ljuder:  ”Ni som skulle [ja, skulle, min anm.] ha åkt med 06:39 mot Köpenhamn. Ehm. Det tåget stannade inte i Södertälje. Ehm [lång paus]. Det berodde på ett missförstånd”.

Ett missförstånd? Där står jag, i Södertälje, och ser mitt tåg, blåsa förbi. Och det beror… på ett missförstånd? Men tack SJ. Tack för att ni stal ytterligare, tja, en till två timmar av mitt liv. Tack för att ni ännu en gång lät mig bomma en jobbpryl. Och, inte minst, tack för att ni ersätter mig med 147 spänn. Det är så gentilt. Vad ska man säga? Det är ju bara så fullständigt absurt. 147 kronor. Jag känner svarttaxichaufförer med bättre restidsgaranti.

——————-

  • Svaret på argumentet i det blogginlägg jag länkar till? ”Du kan ju använda pengarna för att köpa ett nytt årskort”. Ja, precis, det är jag ju sugen på: dels är jag inte sugen på att gynna ditt sabla företag som är helt uselt på att ta mig från plats A till B i rätt tid, dels devalvera värdet av resegarantikronorna YTTERLIGARE genom att låta dem uppgå i ett årskort (där varje krona är värd lite mindre, eftersom resorna är lite billigare än vid kontantköp). Det är fullkomlig galenskap, jag säger er!!!