Spelar numerär jämställdhet någon roll?

jamstalldhet

Den 7 juni ska vi rösta fram svenska representanter till EU-parlamentet. Det ger anledning att reflektera över några politiskt pregnanta frågor. För att ta en liten omväg till mitt ärende – jag har på avstånd noterat debatten om huruvida det finns en ekonomisk potential i att öka jämställdheten i våra bolagsstyrelser, dvs., om fler kvinnor leder till bättre lönsamhet.

Bl.a. har Henrik Jordahl konstaterat att …

Forskningen ger alltså inget stöd för att företag med en jämnare könsfördelning i sina styrelser skulle vara mer – eller för den delen mindre – lönsamma än andra företag. Trots detta har flera representanter för den politiska sfären, med vissa statliga myndigheter i spetsen, valt att driva en annan linje.

Men vad händer om vi exporterar forskningsproblemet till den politiska sfären, och ställer frågan: spelar andelen kvinnor i valda politiska församlingar någon roll för det politiska beslutsfattandet? Frågan är, skulle jag vilja säga, brännhet i EU-sammanhang: Bara 30 procent av ledamöterna i EU-parlamentet är kvinnor. Sist jag såg siffror på det leddes bara sex av 23 utskott av kvinnor och ingen partigrupp hade en kvinnlig ordförande. Vidare var endast 20 procent av de anställda i parlamentet kvinnor. Inom EUs övriga institutioner sitter huvudsakligen män på de tyngsta uppdragen.

Men återigen: spelar det här någon roll? I diskussioner av det här slaget möter man ofta argumentet att ”det viktigaste är väl att vi har rätt folk på rätt plats, och att själva politiken är så bra som möjligt, inte just att vi har någon exakt representation.” Jag påstår att detta är ett oupplyst argument: Den numerära ojämställdheten har politisk betydelse, och får implikationer för vilka beslut det är som fattas.

Teoretiskt har Anne Phillips argumenterat för att de unika erfarenheter kvinnor bär med sig gör att de, generellt sett, kommer att slåss för en annan typ av frågor än män när de sitter i politiska församlingar. I linje med detta finner empirisk forskning att ökad kvinnorepresentation spelar stor roll för vilken politik som i slutänden bedrivs.  Ju fler kvinnor det finns i en folkvald församling, desto fler beslut klubbas igenom som har gynnsamma effekter för barn, familjer och kvinnor. Undersökningar som specifikt har undersökt beslutsfattande i svenska kommuner har också funnit skillnader i mäns och kvinnors politiska preferenser: kvinnor tenderar till att vilja lägga mer pengar på barnomsorg än vad män gör.* Så, åtminstone i politikens värld gör det skillnad huruvida församlingarna är numerärt jämställda eller inte. Hur detta ska bedömas normativt (dvs. om det är bra eller dåligt med numerär jämställdhet) är ett ställningstagande jag överlåter till läsaren.

______________

* Forskningsresultaten är hämtade från rätt gamla källor – tips om nyare forskning tas tacksamt emot:

Lijphart, Arend (1991). “Debate: Proportional Representation. Double Checking the Evidence”, Journal of Democracy 2(3), 42–48.

Saint-Germain, Michelle (1991). “Does Their Difference Make a Difference? The Impact of Women on Public Policy in the Arizona Legislature”, Social Science Quarterly 70(4), 956–968.

Svaleryd, Helena (2007). “Female Representation: Is it important for policy decisions?”, paper presented at The first world meeting for the public choice society in Amsterdam 29/3–1/1 2007.

Thomas, Sue (1991). “The Impact of Women on State Legislative Policies”, Journal of Politics 53(4), 958–976.

Annonser

Ett svar to “Spelar numerär jämställdhet någon roll?”

  1. Mats Oscarsson Says:

    I alla verksamheter, där mänskligt inflytande har signifikans (och i vilka verksamheter har det inte det), torde det vara av avgörande betydelse vilken blandning av människor man har i verksamheten och vilka inbördes positioner de innehar. ”Mångfald” borde egentligen vara nyckelordet, men det skulle givetvis bli mer komplext än ”jämställdhet”.

    Det är ett problem för jämställdheten, att det i många fall är så, att verksamheter i stort är avhängiga en ledning, som är utformad på ett visst sätt, vilket traditionellt bland annat innebär manlig överrepresentation. Det är som sagts, inte bara av Henrik Jordahl, ett misstag att tro att kvinnor är en homogen grupp, liksom det vore ett misstag att tro att män är det. För att jämställdhet skall fungera är det i min föreställningsvärld nödvändigt att man, i kombination med det ganska endimensionella genusperspektiv som är förhärskande idag, även använder sig av ett individperspektiv. Alltså att man på individnivå är beredd att anpassa sig så, att verksamheten kan bli mer numerärt jämställd. Då menar jag på alla nivåer inom verksamheten.

    Det är min övertygelse att detta att helt enkelt urskillningslöst kräva fler kvinnor på ledande poster kommer att visa sig naivt och kraftigt förenklat i en mer jämställd framtid. Men samtidigt är jag pragmatisk nog att tänka mig, att vi helt enkelt inte klarar att ta större kliv än så här på vägen.
    Förändring av rutiner och invanda mönster, är svår att uppnå spontant och kräver ibland lite fyrkantiga verktyg/metoder. Fråga valfri bantare eller rökare i avvänjningsvånda. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: