Arkiv för mars, 2009

Spelar numerär jämställdhet någon roll?

Posted in samhällskommentar on mars 13, 2009 by Gissur Erlingsson

jamstalldhet

Den 7 juni ska vi rösta fram svenska representanter till EU-parlamentet. Det ger anledning att reflektera över några politiskt pregnanta frågor. För att ta en liten omväg till mitt ärende – jag har på avstånd noterat debatten om huruvida det finns en ekonomisk potential i att öka jämställdheten i våra bolagsstyrelser, dvs., om fler kvinnor leder till bättre lönsamhet.

Bl.a. har Henrik Jordahl konstaterat att …

Forskningen ger alltså inget stöd för att företag med en jämnare könsfördelning i sina styrelser skulle vara mer – eller för den delen mindre – lönsamma än andra företag. Trots detta har flera representanter för den politiska sfären, med vissa statliga myndigheter i spetsen, valt att driva en annan linje.

Men vad händer om vi exporterar forskningsproblemet till den politiska sfären, och ställer frågan: spelar andelen kvinnor i valda politiska församlingar någon roll för det politiska beslutsfattandet? Frågan är, skulle jag vilja säga, brännhet i EU-sammanhang: Bara 30 procent av ledamöterna i EU-parlamentet är kvinnor. Sist jag såg siffror på det leddes bara sex av 23 utskott av kvinnor och ingen partigrupp hade en kvinnlig ordförande. Vidare var endast 20 procent av de anställda i parlamentet kvinnor. Inom EUs övriga institutioner sitter huvudsakligen män på de tyngsta uppdragen.

Men återigen: spelar det här någon roll? I diskussioner av det här slaget möter man ofta argumentet att ”det viktigaste är väl att vi har rätt folk på rätt plats, och att själva politiken är så bra som möjligt, inte just att vi har någon exakt representation.” Jag påstår att detta är ett oupplyst argument: Den numerära ojämställdheten har politisk betydelse, och får implikationer för vilka beslut det är som fattas.

Teoretiskt har Anne Phillips argumenterat för att de unika erfarenheter kvinnor bär med sig gör att de, generellt sett, kommer att slåss för en annan typ av frågor än män när de sitter i politiska församlingar. I linje med detta finner empirisk forskning att ökad kvinnorepresentation spelar stor roll för vilken politik som i slutänden bedrivs.  Ju fler kvinnor det finns i en folkvald församling, desto fler beslut klubbas igenom som har gynnsamma effekter för barn, familjer och kvinnor. Undersökningar som specifikt har undersökt beslutsfattande i svenska kommuner har också funnit skillnader i mäns och kvinnors politiska preferenser: kvinnor tenderar till att vilja lägga mer pengar på barnomsorg än vad män gör.* Så, åtminstone i politikens värld gör det skillnad huruvida församlingarna är numerärt jämställda eller inte. Hur detta ska bedömas normativt (dvs. om det är bra eller dåligt med numerär jämställdhet) är ett ställningstagande jag överlåter till läsaren.

______________

* Forskningsresultaten är hämtade från rätt gamla källor – tips om nyare forskning tas tacksamt emot:

Lijphart, Arend (1991). “Debate: Proportional Representation. Double Checking the Evidence”, Journal of Democracy 2(3), 42–48.

Saint-Germain, Michelle (1991). “Does Their Difference Make a Difference? The Impact of Women on Public Policy in the Arizona Legislature”, Social Science Quarterly 70(4), 956–968.

Svaleryd, Helena (2007). “Female Representation: Is it important for policy decisions?”, paper presented at The first world meeting for the public choice society in Amsterdam 29/3–1/1 2007.

Thomas, Sue (1991). “The Impact of Women on State Legislative Policies”, Journal of Politics 53(4), 958–976.

Marskrönika

Posted in samhällskommentar on mars 11, 2009 by Gissur Erlingsson

…återfinns här.

Nära ursinne

Posted in samhällskommentar on mars 10, 2009 by Gissur Erlingsson

maciej

En kamrat gav mig nyligen Maciej Zarembas Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige (2006). Jag har ännu inte läst hela, men tillräckligt för att rekommendera den. Det är en sådan bok som är sådär obehaglig att läsa, att det kliar i hela kroppen när Zaremba, med en elegant och rak stil, blottar gigantiska hål i den svenska välfärdsapparaten.

Beskrivningarna av situationen i Landstinget Jämtland i början av 2000-talet har fått mig att koka. Bl.a. en genomkorrupt, vad det verkar, tillsättning av en s.k. ”landstingsstrateg”. Beskrivningen av ärendet ser ut som följer: en kvinnlig partivän till de styrande i landstinget får inte längre fortsätta som sakkunnig på departementet efter valet 2002, och frågan väcks om man inte kan ordna någonting roligt åt henne i Östersund. Strax därefter inrättas en tjänst som ”processägare för internationella frågor”. Beslutet om denna tjänst diarieförs inte. Zaremba (s. 40) skriver:

Plötsligt finns ämbetet bara där – och även den rätta personen! Den 26 november 2002 signerar denna Stockholmspolitiker, som aldrig varit annat än politiker, ett anställningsavtal – som hög tjänsteman hos landstinget.

Eländet stannar inte där – för kvinnan vill inte ha tjänsten. Istället letar man fram en ny partivän, denna gången från en jämtlandskommun. Men efter lite påstötningar från en irriterad opposition, utlyses faktiskt tjänsten. Fem sökte. Fyra hade erfarenhet av internationellt arbete. Den som fick jobbet? Jämtlandspolitikern (som givetvis saknade sådan erfarenhet)!

För en som undertecknad, som fascineras av maktmissbruk i ”världens minst korrupta stat” (jo, enligt Transparency International är Sverige det), är Zarembas bok mycket intresseväckande. Var och varannan sida ger anledning till pulshöjning, svettningar och svår irritation. Helt klart ett gott tecken på att man har med utmärkt samhällskritik och grävande journalistik att göra.


Att ”tycka och tänka”

Posted in något annat on mars 5, 2009 by Gissur Erlingsson

arg-kille

Jag springer alldeles för ofta på människor som säger något i stil med ”det är viktigt att man får tycka och tänka”, eller att ”vi måste skapa arenor där folk får tycka och tänka”. Uttrycket ”tycka och tänka” är, kort sagt, väldigt vanligt.

Det är ett ofog! Människor som säger så har nog inte tänkt till. För rimligen måste man väl tänka innan man tycker? Säg ”tänka och tycka” istället. Goddamnit, det rimligen mer korrekta (och normativt önskvärda) ”tänka och tycka” får storstryk av ”tycka och tänka” i en hederlig google-fajt: det avskyvärda sättet att uttrycka sig får 37 200 träffar, det mer njutbara och av mig föredragna bara 871. Varthän är världen på väg?

Delaktighet och misstro

Posted in något annat, samhällskommentar on mars 4, 2009 by Gissur Erlingsson

images

Suck. Upptäckte just att PSW länkat hit. Det känns inte bra att länken går till ett våldsamt gammalt inlägg, och att Remissinstansen faktiskt beskrivs som ”pausande”. Därför – ett hastigt inlägg så bloggen åtminstone är en smula uppdaterad för de nykomlingar som råkar trilla in här.

Två iakttagelsen ligger bakom rubriken, Delaktighet och misstro. Den första väcktes av den andra (ni förstår snart vad jag menar): Jag fick nyligen anledning att minnas hur mina gamla skolkamrater som gjorde sin PRAO på pizzerior kläckte ur sig att…

Fy fan vad äckligt det är med pizzor när man ser hur det egentligen går till med pizzabakning och salladsmakande. Asså, när man bara är kund, och får den färdiga pizzan serverad, ser det ju fräscht ut och så, och det smakar oftast OK också. Men fy fan, när jag praoade på pizzeria X, och såg att de inte tvättade händerna och fan och hans moster, nej, satan, jag äter aldrig pizza igen!!!

Den andra iakttagelsen, som alltså fick mig att minnas den förra, gjordes för drygt en vecka sedan. Jag mötte en man som, i egenskap av forskare, hade varit djupt involverad i en statlig utredning. Det lustiga var att han gjorde en liknande reflektion som de gamla skolkamraterna gjorde efter sitt PRAO-ande. Han tyckte ungefär att…

Fy fan, när man har arbetat så nära makten och djupt inne i en statlig utredning, så tappar man fantamig förtroendet för det representativa demokratiska systemet. Är det inte tjänstemän som är inne och pillar i varje enskild formulering i utredningen, så ringer telefonen sig varm av alla särintressen som vill tjata in en uppfattning, ett visst perspektiv, in i densamma. Politiker ser man knappt röken av. Och det som kommer ut från utredningen får ju stora politiska implikationer. Nej, min misstro mot den representativa demokratin har förvärrats av denna erfarenhet.

Detta kanske är ett allmänt drag, att när man väl kryper in bakom kulisserna i vilken verksamhet som helst, tja, varför inte de svenska universiteten, då tappar man förtroende för de relevanta institutionerna? Månne är det verkligen så att ignorance is bliss!