Politiska vildar

Kort bakgrund: i min hemkommun Gnesta har en miniskandal utspelat sig under den gångna veckan. En ledande socialdemokrat (och f.d. småskandaliserad folkpartist) som suttit på uppemot sex förtroendeuppdrag har blivit utesluten och ombedd att lämna sina uppdrag. Orsaken: han har tagit emot svarta pengar i sitt värv som begravningsförrättare.

Och nu till det som retar mig: den uteslutna socialdemokraten tänker sitta kvar. Orsaken är ”jag vill bestämma själv vilken dag jag ska sluta”, och att ”förra perioden lämnade vänsterpartisterna i Gnesta sitt parti… och det är inte ovanligt”. Men det finns en viktig principiell skillnad mellan politiska vildar och politiska vildar. Å ena sidan kan man själv välja att bli politisk vilde av rent politiska skäl (dvs. att ens politiska uppfattningar kolliderar med moderpartiets), å andra sidan kan man, som den omtalade socialdemokraten i detta inlägg, bli det efter att ha blivit utslängd efter att ha dragit ned partiets namn i smutsen efter en s.k. ”skandal”. I det förra fallet, menar jag, kan det finnas etiska och demokratiska argument för att behålla sin fullmäktigeplats och vara en vilde. I det senare fallet… inte en chans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: