Den isländska krisen

Jag är islänning. Men det är nog mer en identitet än någonting med de facto-resonans i verkligheten, något som blir plågsamt uppenbart när jag försöker göra mig förstådd på mitt modersmål (jag har perfekt uttal, men grammatiken är på en tvååringsnivå och ordförrådet – i bästa fall – på en tioårings). Det blir också mycket tydligt när entusiastiska kamrater eller nya bekantskaper vill prata om de isländska sagorna (jag har inte läst mer än den genomsnittlige svensken…).

I dagarna blir det uppenbart på ett nytt sätt. Åtminstone två journalister har försökt få mig att förklara varför det gått så på röven med den isländska ekonomin, så hårt och så snabbt. Och eftersom jag (a) inte är mer islänning än till känsla och namn, (b) inte är någon nationalekonom, blir jag lite ställd. För att åtminstone inte framstå som ett komplett pucko när frågan kommer på tal, har jag googlat mig fram till två översiktskällor som ger oss en viss humm om svaret på frågan. Så, istället för att fråga mig, gå till dessa källor (eller lita på mina snabbsammanfattningar nedan…).

Den första länken är från 10 juli i år (dvs. långt innan allt gick totalt i putten), och är skriven av en isländsk professor i nationalekonomi (Thorvaldur Gylfasson). Artikeln heter ”Iceland and its financial predicament: History and context”. Här får vi lära oss att när det isländska bankväsendet privatiserades, så blev det – bisarrt nog – egentligen lite mer knutet till politiken, och – om man läser mellan raderna – möjligen lite lätt korrupt. Dessutom får vi lära oss att Islands fantastiska ekonomiska uppsving (man låg etta på FN:s HDI-ranking förra året!) sannolikt orsakats av en makalös bubbla:

The stratospheric rise of the stock market – by a factor of nine from 2001 to 2007, equivalent to a 44 percent average annual increase six years in a row – was clearly a bubble. An increase in general stock prices by a factor of nine in just six years is a world record, as pointed out by Professor Robert Aliber in a forthcoming paper presented at the University of Iceland in June 2008. A correction, therefore, was inevitable.

Och vilken korrektion sedan!

Den andra länken hämtar vi faktiskt från SR, och en kort bakgrundsartikel kallad ”Vad hände med Islands ekonomi”. Här får vi lära oss att ett av problemen hänger samman med den isländska centralbanken, som har ett fast inflationsmål. Styrräntan har därför kunnat flyga upp till 15 procent, med konsekvensen att de höga räntorna ”har fått isländska företag och banker att söka utländsk valuta och lån, som i längden vida överstigit landets faktiska ekonomiska kapacitet.” (BNP är på 14 miljarder dollar, banksektorn har lån på över 100 miljarder utomlands). När så krisen kommer, är det viktigt att en stat finns i bakgrunden som garant för bankernas kreditvärdighet. Och då blir det såhär: hushållens lånekostnader har stigit med ca. 50 procent, och inflationen ligger kring 30 procent… bara i år.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: