Sverigedemokraterna – ett märkligt parti

Vad är egentligen Sverigedemokraterna för parti? Är de höger eller vänster? Och vilka är det i själva verket som röstar på dem? Låt mig kort sammanfatta mina motsägelsefulla intryck av partiet, och försöka etikettera partiet på något sätt.

Jag blir inte riktigt klok på Sverigedemokraterna som parti. För kolla här:

  • Å ena sidan 1: de jagar ofta gamla s-väljare, och är oproportionerligt starka bland LO-medlemmar
  • Å andra sidan 1: de vill uppenbarligen bedriva en klassiskt högerorienterad arbetsmarknadspolitik. Se en kommentar till detta här.
  • Å ena sidan 2: i debatten med Mona Sahlin försökte Jimmie Åkesson kraftigt anspela på att Sverigedemokraterna egentligen inte är någonting annat än ”gamla” eller ”klassiska” Sverigedemokrater, som eftersträvar Per Albins tid, men en genuin folkhemstanke – men huvudsakligen ämnad för svenskar.
  • Å andra sidan 2: när Sverigedemokraterna får chansen att agera kungamakare i kommunpolitiken, visar det sig att de allra oftast stöder de borgerliga partiernas förslag.

Dessa motsägelsefulla saker förbryllar en stackars statsvetare. Men vad kan vi lära oss om SD genom att ta reda på vilka det är som röstar på dem? Läser man igenom den internationella forskningen på området – vilket jag och mina medförfattare gjort i arbetet med uppsatsen ”Supply Equals Success?” som presenteras på lite olika seminarier under hösten – upprepas samma mantra: det är socialt utslagna människor (arbetslösa, socialbidragstagare, lågutbildade, låginkomsttagare, ogifta, skilda etc.) som röstar på partier. Men är det så i Sverige?

Visserligen är antalet undersökningsobjekt lite för få för att dra några säkra slutsatser, och visserligen avser studien bara de skånska väljarna, men min gamle mentor Anders Sannerstedt har skrivit en synnerligen intressant uppsats i Medborgarna, regionen och flernivådemokratin (Göteborg 2008: SOM-institutet), betitlad ”De okända väljarna: En analys av de skånska väljare som röstade på icke riksdagspartier 2006”. Frågan som ställs är alltså: vilka är SD-väljarna? Är de socialt marginaliserade, och är de politiskt extrema? Återigen möter vi förbryllande resultat: de är inte socialt marginaliserade. De har en bra inkomst, har gymnasieexamina, är gifta eller sambo och – kanske mest överraskande – de tenderar att placera sig själva någonstans på mitten på den politiska höger-vänsterskalan.

Så vad ska partiet ges för etikett då? Tja, frågan om invandrare och integration dominerar ju deras dagordning, så att de är ”främlingsfientliga” eller ”anti-invandring/anti-invandrare” (invandrar/invandringskritiska är väl det de själva vill kallas) är det väl knappast någon tvekan om. Men utöver det? Ett parti som är i grunden så svårfångat och präglas av så mycket motsägelsefullhet måste nog ändå i slutändan också ges epitetet ”populistiskt”, eller vad sägs om följande formulering från deras hemsida:

Vi är det enda parti som kan sänka skatterna och förbättra den offentliga servicen samtidigt.

Annonser

16 svar to “Sverigedemokraterna – ett märkligt parti”

  1. Ang. citatet längst ner: det bör tilläggas att de tror att denna cirkuskonst blir möjlig under förutsättning att man gör sig av med ”icke önskvärda element”. I övrigt är de totalt sinnesförvirrade. Att man har ”bra examina” är inte detsamma som att man är bildad eller förstår några samband i samhället.
    Om du frågar mig, alltså.

  2. Sd vill inte driva en högerorienterad arbetsmarknadspolitik. Den gamla politiken var en kopia av Danmarks flexicuritymodell, som de danska sossarna och LO har gått med på. Är dessa högerorienterade? I alla fall har sd svängt i den frågan och anpassar nu sitt arbetsmarknadspolitiska program mer efter svenska förhållanden och för att förhindra lönedumpning:

    http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/2008/09/23/lontagarvanliga_sverigedemokraterna

    Sd samarbetar med de borgerliga i vissar kommuner, men i andra med socialisterna. Man tar ställning i varje enskild fråga. Detta visar inte minst en granskning som Dagens Samhälle gjorde igår.

    Vad gäller huvudfrågan är sd ett mittenparti: vänster i vissa frågor, höger i andra. Man har tagit väljare från alla partier, håll och kanter – från VPK till kd. Egentligen ser jag ingen motsägelse i detta. Nationalism är inte alltid knutet till vänster-höger-skalan. I en stor artikel om sd i Fokus för några veckor sedan sade Sören Holmberg att man kan utgå från vilken förklaringsmodell av sd-väljare man vill beroende på vilket perspektiv man har.

  3. Se det så här då – sd är ännu ett för litet parti för att man ska kunna avgöra sådant med stor exakthet. Internationell forskning, om exempelvis Dansk Folkeparti, Front National, Fremskrittspartiet och så vidare, kan inte appliceras direkt på sd. I valet 2006 fick sd många väljare från vänsterblocket. Nu efter att alliansen har suttit vid makten och gjort bort sig i en del frågor och visat vad man går för har sd fått ett stort tillskott av tidigare alliansväljare också (jag är ett exempel på detta).

  4. ”Tobias”, jag är lite nyfiken på dig. När helst det skrivs en enda rad om sd på någon blogg poppar du upp i kommentarsfältet. Frukten av en stående Knuff-sökning, kanske?

    Men hur kommer sig din hängivenhet till detta ämne? Är du bara väldigt engagerad, har du fått i särskilt uppdrag att bevaka sd-publicering i bloggosfären, eller är du rent av ett nick som delas av flera personer?

    Anledningen till att jag undrar om det är flera som ligger bakom samma nick är att dina kommentarer skiljer sig så i karaktär. Ibland uppträder du tämligen verserat, ibland far du ut i anklagelser om landsförräderi. Svårt att få ihop bilden.

  5. Om vi inte kan kalla sd för högerextremister, är då mittenextremister ett gångbart ord?

  6. Varför kan vi inte bara kalla dem främlingsfientliga? De är ju knappast ”höger” i någon egentlig mening. ”Populistiskt främlingsfientligt parti”.

  7. Peter SW: skulle tro att din fråga på ett sätt kan beskriva SD som parti: Ibland tämligen verserat, ibland som en kolerisk gammal rasistgubbe. Sen tror jag nog att SD har bevakning på vad som skrivs om de. De har nog en fin liten lista på vilka som ska ställas upp och skjutas när/om de kommer till makten. Jag lär inte leva länge den dagen..

  8. När jag skriver om Sverigedemokraterna på min blogg så brukar det dyka upp besökare som söker specifikt på sverigedemokraterna, sverigedemokrat, sd och liknande i någon sökmotor. Nu är det några dagar sedan jag senast skrev om Sd, så jag kan inte se hur många det är, men jag skulle tippa på 10-15 stycken.

    Det händer däremot knappt aldrig när jag skriver om något riksdagsparti. Men jag förmodar att de partierna har någon mer avancerad form av omvärldsbevakning än att söka på Google, och att de inte heller har någon officiell/inofficiell/medlemsinitierad strategi att svara på ungefär allt som skrivs om deras partier.

  9. Det är rätt vanligt att aktivister söker på nyhetsartiklar via eniro nyhetssök och på blogginlägg via google blogsearch. Det är, tro’t den som vill, faktiskt inte organiserat eller ens uppmuntrat centralt. Själv hittade jag det här inlägget via Fokus.

    Vad sägs för övrigt om att kalla partiet för nationalistiskt? Det är den ideologiska beteckning som är vanligast internt, tror jag.

  10. Joakim: eller varför inte ”främlingsfientliga”, som dom är.

  11. Det får man naturligtvis avgöra själv. Främlingsfientlighet är ingen ideologi, men vill man bara ha ett epitet så duger väl i stort sett vad som helst (själv tycker jag att ”pack” är en rätt bra beskrivning på etablissemangspartierna, men jag är måhända en smula partisk). Jag fick dock intrycket att Gissur ställde en seriös fråga utifrån sitt arbete som statsvetare.

  12. Joakim: det är en seriös fråga.

    Men lika lite som vi statsvetare ska låta t.ex. KPML(r) styra våra definitioner (och t.ex. vilja kallas ”demokratisk vänster”), lika lite ska vi styras av vad ni kallar er själva internt och vad ni själva önskar bli kallade i medierna. Det är en analytisk fråga, där definitionen måste avgöras av vad ni faktiskt säger och vad ni faktiskt gör, och en hel del av det ni gör andas nationalism, men det andas också viss främlingsrädsla/främlingsfientlighet, det andas även ett visst mått av udda kvinnosyn etc.

  13. Jo, det är ingen lätt fråga för er, det förstår jag. Såsom verkande i SD törs jag säga att partiet är influerat av flera strömningar, varav nationalismen är en och (hoppas jag) den starkaste. Vad sägs om ”nationalkonservativ” då? Jag har för mig att det används i Tyskland om DVU och Republikanerna.

  14. Förresten, jag tror att Jens Rydgren brukar använda sig av ”högerpopulism” som beskrivning av partier av SD:s typ. Han har skrivit ett par böcker i ämnet tillsammans med andra forskare som studerat liknande partier i andra länder i Europa.

  15. Joakim: jag har läst allt Jens skrivit om det. Problemet är ju att SD inte helt simpelt kan placeras in i en höger-vänsterdimension (läs inlägget ovan). Att SD är populistiskt råder det inget tvivel om. Att SD är konservativt, i meningen att man har en lätt, hmmm, föråldrad kvinnosyn, verkar inte heller konstigt. Att man är ”invandrarkritiskt”/främlingsfientligt är ju också sant. Och, utan tvekan, nationalistiskt. Så: Nationalistiskt, konservativt, populistiskt och invandringsfientligt parti? Det blir för långt. Jag lämnar definitionsfrågan till folk som orkar lägga sin tid på det. Själv har jag annat att göra nu. Men tack för inputen.

  16. Jag besökte seminariet om SD på Ratio häromveckan och lyssnade till presentationen. Intressant. Jag lämnade min e-post till Loxbo och hans bisittare och du/ni är givetvis välkomna att kontakta mig om ni behöver några uppgifter från oss i ert fortsatta arbete med ämnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: