Barn och kollektivt beslutsfattande

Igår hade vi finbesök på vårt interna seminarium. Den politiske teoretikern Ludvig Beckman presenterade uppsatsen ”Too Young to Vote: Childrens Suffrage”. Om jag greppade alla vändningarna i pappret, menar Ludvig något i stil med att de flesta av de traditionella argumenten mot att exkludera barn från Demos är bristfälliga, men föreslår själv ett annat argument (som jag inte tror så mycket på, men det är en annan femma).

Jag gillade pappret. Även om jag inte alls köper Ludvigs slutsatser, stämmer argumentationen till eftertanke rörande frågor som ”varför just en 18-årsgräns?”, samt ”vilka beslut är egentligen, säg, 8-15-åringar kapabla att fatta?”. Jag blev inspirerad, och gjorde en hastig forskningsinventering, ledd av tanken: ”Fan, nu när det blivit så poppis med experimentell ekonomi, måste rimligen en hel del forskning gjorts på frågan om barn är särskilt kassa på att fatta allmänt gynnsamma beslut.” Efter konsultation bl.a. med dr Bergh, fann jag artikeln: ”Childrens altruism in public good and dictator experiments” (2000). Slutsatsen är att barn inte är så jädra tossiga när de kommer till bete sig altruistiskt:

The development of altruistic and free-riding behavior in 6-12-year-old children is examined. It is found that the level of altruistic behavior in children is similar to that of adults but that repetition has a different effect. Younger children’s contributions tend to increase in later rounds of the experiments, whereas the contributions of older children, like those of adults, tend to decline.

Men detta är förstås mer kuriosa. Aldrig att jag skulle vilja ge barn rösträtt. Vilket märkligt särintresse vi skulle skapa. ”Slopa moms på Refreshers och klubbor!”; ”Bygg lekplatser där istället för en ny företagspark” and so on and so forth.

Däremot är jag helt för att köra en massa fångarnas dilemma-experiment med ungar. Tänk vilken skön teveunderhållning, med svek, bestraffningar etcetera. Släng dig i väggen, Mark Levengood. Eller Kjell Lönnås Lekande Lätt.

Annonser

6 svar to “Barn och kollektivt beslutsfattande”

  1. Man kan fråga sig varför barn inte har rösträtt. Eller fråga sig varför många vuxna har det.

  2. Det är precis det uppsatsen handlar om, juh, varför man exkluderar barn från demos (trots att de är rättssubjekt och lever under en binge lagar som de själva inte alls kan påverka).

    Han går igenom alla klassiska argument mot att barn ska ha rösträtt (t.ex. just det kunskapsargument du brukar återkomma till), men landar i att det inte är giltigt (eftersom, bl.a., det just skulle implicera att en hel del vuxna inte skulle få rösta). Hans egen slutsats i detta papper (som han säkerligen kommer att jobba mer med, det är ett work-in-progress) är att barn ska exkluderas från demos, inte för att deras påverkan skulle negativt påverka det allmännas bästa, utan för att det skulle negativt påverka deras egen utveckling och mentala välmående. Typ så.

    Du kan läsa uppsatsen här, för jag ska inte göra mig till uttolkare av argumentet… jag säger lite grand som en av våra gemensamma vänner sa till mig häromdagen ”politiska filosofer är statsvetenskapens poeter”:

    http://swepsa.statsvet.uu.se/Portals/7/Pdf/1_Ludvig_Beckman.pdf

  3. Tove Gustafson Says:

    Pannloberna, hjärnans säte för omdöme etc är inte färdigutvecklad på barn och inte heller på tonåringar. Det om något är väl ett vettigt argument för att lägga vår rösträttsålder någonstans vid inträdet i vuxenvärlden.

  4. […] a comment » Gissur Erlingsson skriver om rösträtt för barn: Aldrig att jag skulle vilja ge barn rösträtt. Vilket märkligt […]

  5. Ett intressant förslag som barnläkaren Berndt Eckerberg propagerar för är att ge barnen rösträtt, men med föräldrarna som ombud. Förenklat skulle två föräldrar med två barn få en extra röst var. Då kommer man nog undan både problemet med för många Refreshers och att många barn inte är mogna att fatta politiska beslut.

  6. Henrik: det där skulle ju göra Niclas heeelt knäckt. Barnfamiljerna skulle få ä n n u mer inflytande, på bekostnad av hedonistiska, barnlösa nationalekonomer.

    Btw har Bo Rothstein drivit liknande argument, om jag inte minns fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: