Syn på marknader

Stockholms socialdemokrater vill sätta ett tillfälligt stopp för etableringen av friskolor i Stockholm. Orsaken sägs vara en kombination av (i) minskande elevunderlag och (ii) att Skolverket fått in 42 (!) ansökningar om nyetableringar/utökning av friskolor.

Jag har egentligen ingen uppfattning i sakfrågan. Enligt den pragmatism som jag försöker utveckla i förhållande till politiska institutioner och politiska reformer gäller: om grejerna visar sig leverera de varor de är tänkta att leverera, let the good times roll! Och vad jag förstår är väl juryn fortfarande hyggligt ute avseende värderingen av balansen mellan det goda och det dåliga som friskolorna för med sig (men rätta mig gärna här).

Nej, det är alltså inte själva sakfrågan jag har något klokt att säga något om. Det är ett av socialdemokraternas skolborgarråds – Roger Mogerts – argument mot friskolorna jag reagerar mot. Mogert menar nämligen att såväl kommunala skolor som friskolorna drabbas av överetableringen på följande sätt:

Det kommer inte att vara om det är en bra pedagogik, en bra verksamhet på en skola som avgör om den blir kvar. Utan det blir en konkurrens på en fri marknad om våra 16-åringar där den starkaste reklamen kanske avgör.

Detta slår mig som en rätt slentrianmässig, illa underbyggd kritik mot ”marknader” som någon slags, tja… väderkvarn? Varför skulle, ex ante, ”den starkaste reklamen” vara den mekanism som avgör vilka skolor som blir kvar, och inte ”bra pedagogik” och ”bra verksamhet”? Som min vän och kollega, Niclas Berggren, argumenterar på lite olika ställen, finns ingen anledning att på förhand utgå från att marknader är ”onda” eller ”omoraliska”.* Nej, ska man kritisera ett samhällsfenomen, som i det här fallet ”friskolor”, bör man nog försöka hålla sig till argument som är väl underbyggda i forskningen på just detta område, inte allmänna, svepande politiska floskler om marknaders inneboende irrationalitet/ondska/omoral.**

________

* Bwah, jag surfar från en seg mobil lina, varför länkandet funkar rätt kackigt. Referenserna till Niclas grejer kommer därför i klassisk fotnotsform: Berggren, Niclas och Dan Klein: ”Marknaden fixar fusket-det visar köttfärsskandalen”. Lysekilsposten. (2008-08-28); samt Berggren, Niclas (red) (2008) Marknad och moral – en antologi. Stockholm. Ratio Förlag.

** Bara för att vara klar på den här punkten: jag är ingen marknadskramare, utan betraktar ”marknader” som i grunden amoraliska.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: