Allmänna utrymmen, allmänningens tragedi och nya arbetsuppgifter

Alltså, jag gillar renlighet lika mycket som bonden nästgårds. Eller nästan iallafall. Men ibland går vissa saker överstyr. Som det här med ”kökstjänst” på en arbetsplats.

Visst, ni känner ju till det här. Om ni är på en arbetsplats med gemensamt kök, eller bott på studentkorridor med gemensamt dito, får man ofta en skön fångarnas dilemma-situation: ”det är ju inte mitt kök, och ingen annan verkar vara särskilt renlig, så varför ska jag ta något stort ansvar här?” När alla resonerar så får man såklart ett litet mayhem efter ett tag. Ingen plockar ur diskmaskinen. Kaffekopparna hopar sig i diskhon. Brödsmulor och utspilld soppa fyller alla tänkabara avsnitt av bordsytorna. Dagstidningarna ligger huller om buller. Mögligt käk blir kvar i kylskåpet. Ni har alla sett det hända, det är inga nyheter.

Så, hur brukar detta lösas. Tja, den renodlat evolutionära modellen i studentkorridorer brukar bli:

  1. någon bror duktig/miss goody two-shoes-typ bryter ihop, och tar på sig att ensam bli korridorpappa/mamma, och styr upp skiten,
  2. man har ett korridörmöte, gör upp en lista med ansvar veckovis. Detta är dock en skakig jämvikt, givet den genomsnittliga studentkorridorspopulationen: vissa slarvar med sin vecka, och det leder ofta till ett sammanbrott, och vi hamnar ändå i…
  3. den totala anarkin, Hobbes naturtillstånd, ett kök som är ”nasty… brutish”. Finns ingen köksentreprenör som fixar allmänningens tragedi med helt egna resurser, och löser man inte det kollektiva handlandets problem efter demokratiska korridormöten och snygga listor, ja, då ser det ut som köket i The Young Ones.

Men på arbetsplatser då? Tja, på mina tidigare arbetsplatser har man varit så djärva att man låtit en städfirma ansvara för att allt är i ordning på morgonen när arbetstagarna dyker upp. Men på min nuvarande arbetsplats har man löst det på ett annat sätt: via dekret från prefekt ska nu alla anställda skriva upp sig på en kökslista och ansvara för kökstjänsten under (minst) en veckas tid. Detta förefaller inte vara frivilligt, utan ingår alltså i arbetsuppgiften som professor, doktorand, forskarassistent, lönehandläggare etc., etc. Mycket demokratiskt, förstås, och naturligtvis ska vuxna människor kunna fixa att hålla rent osv. Men jag vet inte. Jag har aldrig skrivit på något kontrakt om att jag ska hålla rent i köket. Men nu ingår det alltså i min arbetsuppgift.

Hur löser man det här på era jobb? Någon av studentkorridorvarianterna, eller inköp av städfirma?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: