Universitetet och feedbackmekanismerna: Vad kan man kräva av forskare?*

De gångna veckorna har varit lite av en konferensbonanza. Nu senast arrangerade jag, tillsammans med Bergh och PSW, konferensen ”The Economics and Politics of Institutional Change”. Där fick jag nöjet att träffa spännande, smarta typer från länder som Kanada, USA, Holland, Belgien, Schweiz och Tyskland.

Alltid när jag träffar universitetsverksamma personer från andra länder försöker jag samla data till mitt projekt Universitetet och feedbackmekanismerna. Den mest spännande datapunkten den här gången kom från Holland och den nya reform som där genomförts för att höja kvaliteten på de forskare som är verksamma vid universiteten (reformen börjar gälla fullt ut fr.o.m. 2011). Poängen är att få bort ”slack” ur systemet genom att faktiskt ställa krav på forskarna att – hör och häpna – ägna sig åt forskningsrelaterad verksamhet.

Så vilka blev kraven då? Som jag fattar det, gäller följande: För att få behålla den tjänst du har, måste du under en fyraårsperiod samla ihop fem eller tre poäng, beroende på den anställningsform du har (fellow eller associate fellow). Och poängen räknas såhär:

– International journals in three categories: 5 – 3 – 1 point
– PhD thesis: 1 point
– Monographs only if published by highly reputed publisher (1 point)
– Monographs published by top publisher (according to list) (3 points)
– Chapters in books and edited volumes published by highly reputed publisher (0,5 point)
– Thesis supervision: 1 point
– Editorship of an international journal (as in editor-in-chief): 1 point

Jag känner inte till alla detaljer kring den här nya reformen (jag fick en partyversion av den duktige Richard Jong-A-Pin, som f.ö. skrev en utsökt liten uppsats till konferensen). Men principen håller ändå för en fråga: vore det inte önskvärt att göra något liknande i den svenska kontexten? Att sätta lite mer press på oss som är anställda vid universiteten att faktiskt publicera oss, såväl internationellt som i Sverige?

Själv skulle jag välkomna en sådan reform, även om det skulle betyda att jag själv skulle ryka ut ur systemet. Möjligen skulle det få flera av oss att inse att det inte riktigt är forskning vi ska slösa all vår dyrbara tid på (och att det inte är på oss skattebetalarna ska slösa sina dyrbara skattekronor på), och vi skulle få kraftigare incitament att optimera våra livsprojekt i enlighet med det vi egentligen vill göra, och det vi egentligen är – relativt sätt – bättre på?

__________

* Mannen på bilden är Jonas Tallberg. Som Ulf Sandströms ”Svensk statsvetenskap i bibliografisk belysning” (s. 15) visar, är Tallberg ett föredöme. Han är förhållandevis ung (f. 1971), men har redan etablerat sig som ”den bäste svenske statsvetaren” enligt Sandströms mätkriterier. Noteras kan att en annan ung statsvetare, Hanna Bäck (f. 1975) rankas sexa. Ber om ursäkt för detta, tog bara för givet att det var Hanna det handlade om. Efter larm från kamrat Öhrvall vet jag nu att det är Henry Bäck som åsyftas (inte fullt så ung…). Däremot slår jag vad om att Hanna har klättrat upp topp 10 inom två år, om hon inte redan är där (mätningen avser 1998-2005, vilket i o f s borde fått mig att inse att Bäck d.y. inte kunde vara där då…).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: