Lyckligare världsmedborgare

Jaha, så får alla dysterkvistar och dystoper en knäpp på näsan. Enligt färska data från Inglehart och hans polare vid University of Michigan, blir planetens invånare bara lyckligare och lyckligare. Danskarna är lyckligast. Islänningarna är fyra, minsann (nåväl, före den pågående krisen iallafall). Svenskarna kommer på en helt OK 14e plats (strax före Nya Zealändare och jänkare; notera att hoppet från topp 5 ned till Sveriges 14e plats är ganska långt).

Vad som förklarar lycka? Tja, usual suspects fungerar rätt bra:

Economic growth, democratization and rising social tolerance have all contributed to rising happiness, with democratization and rising tolerance* having even more impact than economic growth. All of these changes have contributed to providing people with a wider range of choice in how to live their lives—which is a key factor in happiness.

Jag har inte orkat penetrera nuffrorna närmare, men blir en smula nyfiken på om de här profetiorna som t.ex. Ramesh Mishra pratat om – att tvåtredjedelar av samhället får det bättre och bättre, medan en tredjedel sjunker ned i armod i globaliseringens kölvatten – går att skönja om siffrorna bryts ned?

Kanske bör man betrakta de här självskattade lyckonivåerna med lite skeptiska ögon. Åtminstone finns fog för detta om man läser pressreleasen för den nya SOM-rapporten Skilda världar. I rapporten kan man läsa följande: Totalt sett har svenskarna aldrig haft en så positiv bedömning av sin egen och landets ekonomi som under 2007. Men går man djupare in i siffrorna visar det sig att – för att citera Sören Holmberg – en ”stor minoritet” skattar att de har fått det sämre jämfört med andra.  Och detta är just människor som tillhör någon form av arbetarklass/trasproletariat: de sjuka, kvinnor, arbetarklass och folk på landsbygden.

Så frågan är hur det ser ut om man gräver mer i Michiganforskarnas siffror: ser man samma inomnationella mönster där? Och om man hittar samma mönster där, hur ska man normativt värdera en sådan inomnationell uppslitning, där presumtivt stor minoritet känner minskad lycka, men att flertalet upplever större lycka? Se där, en empirisk och en normativ fråga för någon att ta itu med som är mer intresserad av frågan än vad jag är.

_________________

* Hmmm, här skulle alltså sverigedemokrater bli lite lyckligare om de bara blev lite mer toleranta, och Sverige rycka upp sig några placeringar om de bara brydde sig lite mindre om invandrare/flyktingar och koncentrerade sig mer på att, tja, vad vet jag… något annat.

Annonser

9 svar to “Lyckligare världsmedborgare”

  1. Tobias Lindgren Says:

    ”Hmmm, här skulle alltså sverigedemokrater bli lite lyckligare om de bara blev lite mer toleranta, och Sverige rycka upp sig några placeringar om de bara brydde sig lite mindre om invandrare/flyktingar och koncentrerade sig mer på att, tja, vad vet jag… något annat.”

    Jo, visst. Det är därför danskarna är lyckligast i världen, eller? De danska socialdemokraterna har en hårdare invandringspolitik än Sverigedemokraterna. Inte att undra på att danskarna är lyckligast!

  2. Handlar inte kopplingen mellan tolerans att lycka primärt om de som drabbas av intolerans? Även om jag tror att många skulle må bättre om de inte blev så uppjagade av sådant de känner sig främmande inför.

  3. Tobias Lindgren Says:

    Anledningen till att danskarna är så lyckligare är för att de får säga vad de tycker. Det får man inte i Sverige. Mycket enkelt.

  4. trevlig post! dessutom tror jag på resultaten. men angående fölljande:

    ” with democratization and rising tolerance* having even more impact than economic growth.”

    på vilken skala mäter man demokratisering och tolerans, så att det dessutom blir jämförbart med ekonomisk tillväxt?

    vad de menar *gissar jag* är att om ett land förbättrar sin demokrati enligt något index med en halv standardavvikelse, ökar lyckan mer än om man ökar tillväxten med en halv standardavvikelse.

    (oj vad petig jag var då 🙂

  5. Du har säkert rätt. Det är du som är nationalekonomen, jag rapporterar bara resultatet.

    Tobias: ”Anledningen till att danskarna är så lyckligare är för att de får säga vad de tycker. Det får man inte i Sverige. Mycket enkelt.” USA ligger en bit efter Sverige i lyckoligan, innebär det att man inte får säga vad man tycker i än mindre utsträckning i home of the free, land of the brave? Eller, är det den hårda invandringspolitiken som gör dansken så förbaskat lycklig?

  6. Danskarna är lyckligast för att de är fulla hela tiden. Och hur vet man att de säger vad de tycker? Det går ju inte att urskilja ett enda ord.

  7. […] sig ha fått en förbättrad ekonomisk situation blir mer positivt inställda till Alliansen. Som dr Erlingsson skriver: “… den nya SOM-rapporten Skilda världar. I rapporten kan man läsa följande: Totalt […]

  8. […] Häromdagen berättade jag om SOM-nuffror som visar att de som har det “sämst ställt” i Sverige, också upplever att de har fått det sämre ställt. Idag presenterade Swedbank siffror som visar att detta inte bara är upplevelser, utan också cold hard facts: De rika svenskarna blir rikare, de fattigare halkar efter. […]

  9. ”* Hmmm, här skulle alltså sverigedemokrater bli lite lyckligare om de bara blev lite mer toleranta, och Sverige rycka upp sig några placeringar om de bara brydde sig lite mindre om invandrare/flyktingar och koncentrerade sig mer på att, tja, vad vet jag… något annat.”

    Pfff, jag betvivlar att det är vad som avses i rapporten du citerar. Det tror jag nog att du förstod också, men att du inte kunde motstå nöjet att ge oss ett litet tjuvnyp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: