Trubbel

Jag ska examinera ett gäng uppsatser i morgon. Förvånansvärt trevlig kvalitet på sina håll. I andra fall inte fullt lika imponerande. Jag har roat mig med att göra en snabbenkät bland studenterna, och indikationen är att en bit över hälften (a) jobbar deltid och/eller (b) läser dubbelt/trippelt. Jag har ingen data på det, såklart, men känslan är att detta är en stor förändring jämfört med när jag själv var student för 10-15 år sedan.

I min värld är det ett heltidsjobb att skriva uppsats. Drygt fyra veckor, 40-timmarsveckor. Jag och flera av mina B-uppsatskamrater såg det så åtminstone. Jag minns att jag skrev som en galning på nyårsafton, jag bokstavligen skålade över telefon med mina stockholmsvänner som festade loss uppe i huvudstaden (jag var stationerad i Lund) innan jag fortsatte min kamp för att jämföra konstitutionella lösningar på etniska problem i Etiopien och Nigeria… (en lång väg därifrån till kommunforskeriet ska ni veta, men mind you, det är legio att stoltsera med sina äldre akademiska synder numera, dr Bjugge refererar till sitt specialarbete i detta kommentatorsfält!).

Det är klart det blir enorma kvalitetsskillnader om någon lägger ned, säg, 40 timmar på sin uppsats, och någon annan lägger in 160 dito. Jag kan inte låta bli att tänka på titeln till den här Olle Adolphsson-pärlan när jag tänker på det svenska utbildningssystemet, på Alvessons bok Tomhetens triumf (särskilt diskussionen om studenters CV-förbättrande jakt på t.ex. olika examina och sidouppdrag istället för att faktiskt lära sig någonting) samt PSW:s lilla inlägg om betygsinflation…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: