Arkiv för juni, 2008

Östersundsscenen

Posted in Musik on juni 17, 2008 by Gissur Erlingsson

Jag har bara goda minnen av Östersund. Har varit där två gånger. Den senaste gången: skidskytte-VM. En rasande vacker stad, med ett hejdundrande nöjesliv (och trevliga restauranger!). Och något överraskande kanske, finns här ett vibrerande musikliv. Jag ska be om att få tipsa om de trevligaste artisterna via youtube.

Det här är Annika Norlin, a.k.a. Säkert, a.k.a. Hello Saferide. En Robyn-cover. Nästan allt hon gjort är fruktansvärt bra.

Det här är Sibiria

Och det här är Vapnet.

Statsvetare i media

Posted in samhällskommentar on juni 17, 2008 by Gissur Erlingsson

Jag har skrivit om det tidigare, och dr Nic har varit inne på det nyligen: vad ska egentligen journalister ha för principer när de ber samhällsvetare om kommentarer, och vilken policy ska enskilda samhällsvetare ha gentemot media? Min grundinställning är enkel: det ingår i journalisters jobb att veta vilka samhällsvetare är bra på vilka frågor, och det ingår i den enskilde samhällsvetarens jobb att bara uttala sig om något han/hon kan något om – annars bör man referera vidare till en kollega med bättre kunskaper på området.

Jag hade ett arla telefonsamtal med en kamrat och kollega om detta sakernas tillstånd i morse apropå FRA-eländet. De enda statsvetare jag har sett uttala sig i pressen är Ulf Bjereld och Henric Oscarsson. Jag har absolut ingenting emot dessa herrar eller deras forskning, men är inte Bjereld inriktad på internationell politik och mellanösternexpert? Oscarssons medverkan var i.o.f.s. lite nischad mot hur väljarkåren skulle reagera på de borgerliga riksdagsledamöter som går emot partilinjen (”de skulle bli hjältar”, tror jag citatet var), så hans kommentarer kanske försvarar sin plats.

Det finns dock statsvetare som faktiskt direkt forskat om det här med partidisciplin och vilken typ av beteende vi bör förvänta oss av våra folkvalda, och det är väl lite tjänstefel av journalisterna att inte ha hittat dem. Hittills har jag t.ex. ännu inte sett Katarina Barrling-Hermansson bli tillfrågad om någonting av media. Hon skrev bl.a. den intressanta avhandlingen Partikulturer, som mycket riktigt handlar om just riksdagspartiernas partikulturer (resultatet antyder att vi ska förvänta oss störst brott mot partidisciplinen i fp, minst inom moderaterna). Sannolikt har hennes insikter viss bäring på den debatt om de vinande partipiskorna som nu pågår. Samma gäller Lars Davidssons spännande I linje med partiet, som bl.a. argumenterar för att personvalsreformen sliter sönder riksdagsledamöternas lojalitet visavi moderpartiet. Även Mats Sjölin torde ha något kul att säga i frågan, då hans bok Politisk etik bland annat handlar om varthän en politiker bör rikta sin lojalitet: mot väljarna, mot partiet eller mot de egna övertygelserna. Dessutom tror jag att en av mina nuvarande kollegor – Magnus Hagevi – skrivit några rader om detta i sin bok Bakom riksdagens fasad (sorry, hittar ingen bra, beskrivande länk).*

Ett tips till journalister som vill göra partipiskevinklingen kul: snacka med någon av dessa personer.

Sakfrågan då? Jag har ingen originell hållning, utan sluter upp bakom standardargumenten hos motståndarna mot FRA som formulerar sig mycket bättre än mig, t.ex. PSW, Isobel och Piratpartiet.

_______________
* Om vi bortser från just detta FRA-caset, och intresserar oss för det principiellt besvärliga med partipiskor, är den kommunala nivån en synnerligen spännande laboratoriemiljö att testa och utveckla hypoteser i: 290 kommuner med 8-9 partigrupper i varje kommun. Vilken guldgruva! Här har det faktiskt skrivits en hel del spännande. I boken Kommunpolitiker i den stora nyordningens tid beskriver kommunforskningens okrönte konung, Henry Bäck (2000), olika representationsstilar som politiker kan anamma. För det första kan de inta en förtroendemannaroll där politikern anser sig ha fått ett mandat att förvalta efter eget omdöme (dvs. man representerar s.a.s. ”sig själv”). För det andra kan hon eller han ta på sig en väljardelegatroll där man anser sig ha ett bundet mandat av väljaren och skyldighet att följa väljaropinioner (dvs. man representerar sina väljare). Emellertid presenterar Bäck ett lite överraskande resultat när politikerna själva tillfrågas om vilken representationsstil de själva förordar. Det visar sig att en tredje representationsstil har blivit dominerande under 1990-talet, nämligen partiombudsmannen, en stil där politikern främst ser sig som ansvarig mot det egna partiet. En något färskare studie visar mycket riktigt att kommunernas förtroendevalda tycker att en av deras viktigaste uppgifter är att föra fram partiets åsikter (”Makten och möjligheten i
kommunpolitiken”, Sveriges kommuner och landsting), och inte att agera efter eget omdöme eller enligt väljaropinionen. Etnologen Jan Fredriksson bekräftar denna bild i boken Politisk kultur och samhällsengagemang. En etnologisk studie av den parlamentariska vardagen. Det har kommit att bli grundläggande för kommunpolitiker att vara lojala mot partigruppen. Enligt Fredriksson är det numera en självklar, om än oskriven regel att stå bakom den gemensamma partipolitiska ståndpunkten när frågan väl är behandlad i partigruppen, oavsett vad man själv eller ens väljare tycker. Det betraktas alltså som ett mycket stort snedsteg av den enskilda fullmäktigeledamoten att inte följa partilinjen på lokal nivå.

Höj tevelicensen!!!

Posted in Idrott on juni 13, 2008 by Gissur Erlingsson

Höj tevelicensen till 7000 spänn inför VM 2010 (ja, om Sverige kvalar förstås). Statstelevisionen MÅSTE sända nästa mästerskap. Detta är HELT HORRIBLA sändningar de bjuder på, Schermans lakejer. Det värsta är förstås det snuttifierade uppsnacket (helt utan djup och analys) samt den obefintliga pausanalysen pga. de förbannade reklamavbrotten.

De ska visserligen ha cred för att ha värvat dit Fjellström (outstanding som expert-bisittare vid matcherna), Perlskog fungerar fint som kommentator och Kåmark är helt ok som bisittare. Hussfelt är sådär. Ola Wenström i den märkliga studion i Kungsträdgården känns mest som en hallåa, han dyker bara upp och säger ”vi ses strax”, och underhållande figurer som Bojan Djordic och Zoran Lukic får sammanlagt 1 minut att säga något på.

Men så det allra, allra, allra värsta. Det vedervärdigaste. Mein gott: Magnus Hedman. Vad hände där egentligen? Vem bestämde att han skulle ned och vara expert-bisittare och kommentera matcherna? Mannen är sanslöst befriad från humor. Noll självdistans. Han är fotbollens David Brent: han är liksom så offensivt självgod och tvekar aldrig att leverera den mest klyschiga onelinern som situationen erbjuder. Om statstelevisionen inte får sända VM 2010, och vi ändå måste stå ut med reklam vid detta mästerskap, kan vi inte gå ihop allesammans och lägga 5000 spänn var för att köpa loss Hedman från TV4-gänget? Bara för att göra mästerskapet uthärdligt?

Och apropå EM: här är den objektivt bästa EM-låten. Gissa upphovsmakare och artist! Ledtråd: gammal kollega till undertecknad, disputerad statsvetare med fäbless för internationell politik.

SödertälYEAH!?!

Posted in samhällskommentar on juni 13, 2008 by Gissur Erlingsson

Nu har Fokus årliga kommunranking ramlat in.* Enligt rankingen bör vi söka oss till Danderyd, Lund, Lomma, Vellinge och Åre, och vi gör bäst i att stryka Bjuv, Munkfors, Södertälje, Haparanda och Ljusnarsberg från listan över framtida bostadsorter.

Jag har tidigare argumenterat för det goda med den här typen av rankingar (t.ex. tillsammans med Jörgen Ödalen i uppsatsen ”Kommunstruktur, självstyrelse och rätten till självbestämmande”). Gunnar Wetterberg sammanfattar i boken Kommunerna (2000, SNS förlag) fördelarna med ett system byggt på många, självstyrande kommuner som ständigt jämför sig med varandra på följande sätt:

[Genom den stora mängden beslutscentra] har självstyrelsen härmat en av marknadens mer sympatiska mekanismer. Förnyelsen hänger inte längre på ett enda beslut. Förnyarna kan vara en eller ett par pionjärer, som går före alla andra och prövar en ny lösning. Går det bra så kommer de andra efter, en efter en och så flockvis, ända tills man successivt ställt om hela sektorn. Kommunerna blir varandras laboratorier – något som de i och för sig borde kunna utnyttja betydligt mer systematiskt än idag (Wetterberg 2000: 40).

Idén är ingalunda ny, och hämtar t.ex. näring från Hayeks föreställning om att institutionell mångfald gör att aktörer systematiskt kan jämföra sig med varandra, lära sig av andras misstag och framgångar, med följden att förnyelse och anpassning sker löpande. Men liksom med andra typer av jämförelser, finns anledning att mana till återhållsamhet och försiktighet innan man som ledande kommunpolitiker eller tjänsteman börjar snegla för mycket på listtopparna och härma deras policys (och omvänt, kika på botten och undvika deras). Vi bör vara rätt säkra på att de metodologiska instrumenten för rankingarna är korrekta,** och att det faktiskt rör sig om variabler som man som kommunpolitiker faktiskt kan påverka, innan man ens överväger att använda rankingarna som grund för policyreformer.

Personligen hade jag gillat om man hade kunnat lyfta in någon variabel om kommuninvånarnas subjektiva nöjdhet, i termer av politiskt förtroende, mellanmänskligt tillit och kanske också popvariabeln ”lycka”. Sådana variabler är visserligen svårfångade, men det finns trots allt en del data på området (se t.ex. de tre undersökningarna som Anders Lidströms uppsats bygger på).

____________________

* Den nyfikne, som inte själv orkar scrolla runt på Fokus hemsida, kan klicka på länken nedan för att se vilken typ av variabler det är som avgör var det är ”bäst att bo”.

** Notera att Fokus ranking förefaller mig vara metodologiskt betydligt mindre klandervärd än rankingen av de lokala företagsklimaten.

detta-baseras-rankingen-pa

Och, förresten, min hemkommun Gnesta kommer på 144e plats. Min förra hemkommun, Lund, ligger topp fem. Det var inte bättre att bo där. För många studenter. Det enda jag saknar är min gamla fotbollsklubb, Lokomotiv Lund.

Sidleds-samba

Posted in Idrott on juni 10, 2008 by Gissur Erlingsson

Mycket fotboll nu. Jag mår fysiskt illa när jag tänker på hur dessa spanjorer kommer att trippa runt Sidleds. Jag menar… herrejisses. Sån knivskarp effektivitet. Nu har ju inte ryssarna var dåliga… men, hey, 3-1. Söndersprungna i kontringsspelet av rasande tekniska spanjorer som klarar av att ha full kontroll över bollen även i hög fart.

Och så ser jag att Sidleds alltså ska börja ikväll. Cheezus! Sidleds mot spanjackerna kommer icke att bli saft och bullar. Jag läste precis att Aftonbladets fotbollsguru Simon Bank säger att Sidleds styrka är att ”han gör aldrig några fel”. Nä, kanske det. Men är inte problemet att han aldrig gör något rätt heller? Och märk att jag är modig nu: jag dissar Sidleds före Greklandsmatchen. Jag hoppas verkligen innerligt att Sidleds överbevisar mig.

EDIT: Tack, Lill-Bjärred (japp, nu ska jag aldrig kalla honom Sidleds igen, inte förrän han gör bort sig…). Han skötte sig ju utmärkt! TIll och med en tekniskt briljant liten millimeterchipp över en grekisk bjässe, ned på Zlatans bröstkorg i andra. Härligt! Mina katter har nu efterlyst öronproppar till nästa match. Jag försökte förklara för dem att öronproppar är för thöntar, och att ifall de vill lära sig att bli rock´n´roll, så får de snällt se på matchen med mig och sörpla lite starköl ur sin vattenskål.

Universitetet och feedbackmekanismerna: del I

Posted in universitetet on juni 10, 2008 by Gissur Erlingsson

Idag har tentor rättats en masse. Fick en liten paus med detta under tiden då Hollands makalösa utskåpning av Italien utspelades. Blev samtidigt underhållen av en kanadensisk gästlärare som är här och ger en sommarkurs (och som var rusig över holländarnas framfart). En mycket trevlig bekantskap, vars ögon blev allt mer uppspärrade och vars haka trillade ned till knäskålarna när vi pratade om rekryteringsprinciper till motsvarande post doc- och lektorstjänster i USA respektive Sverige.

Min nye vän trodde mig knappt när jag berättade att regeln här i Sverige, åtminstone bland statsvetarna, länge, länge varit att rekrytera människor som disputerat vid institutionen, alternativt LASa in människor till fasta anställningar. ”What? That´s counterproductive!”, var hans grundbudskap. Han gav uttryck för det djupt icke-utvecklande, improduktiva och incestuösa i att rekrytera internt: det är förödande för den nydisputerade som stannar kvar (och får höra samma käpphästar , möta samma inställning till arbetet från samma kollegor i ytterligare några år) och för den akademiska miljön (som just får dras med t.ex. samma stagnerande seminarium och samma inställning till forskning och internationell publicering). Om jag inte missminner mig – vilket jag i.o.f.s. ofta gör – hade Bo Rothstein en utläggning om just dessa ting när han var här hos växjöstatsvetarna för några månader sedan. Jag är helt övertygad om att han, och min nye kanadickkamrat, har helt rätt. Enskilda statsvetare mår bra av att röra på sig, och individuella statsvetenskapliga miljöer mår bra av att få in nytt folk.

Fotbolls-EM

Posted in Idrott on juni 8, 2008 by Gissur Erlingsson

Så drog det igång. Och vilken start, för egen del. Kom hem från Växjö. Upptäckte att någon av alla de hantverkare som har haft mitt hem som nöjesfält under den gångna veckan med största sannolikhet skakat om parabolen. Så: ingen signal! Så: inget EM!

Som tur är, är goda råd faktiskt inte alltid så fruktansvärt dyra. Det visade sig att man kunde köpa ett månadsabbonemang från TV4-anytime (nej, jag gör inte reklam, konstaterar bara fakta), och se EM direkt i datorn. Och med datorn inkopplad till teven, ja, då ser det åtminstone liiite grand ut som fotboll (fast, i ärlighetens namn, mer som ett gammalt fotbollsspel på C-64). Ett par reflektioner från första dagen:

  • Jag fick en liten ”ahaupplevelse” när jag såg Schweiz möta Tjeckien. Jag höll på schweizarna som spelade aggressiv, fantasifull anfallsfotboll matchen igenom, bara för att se sig besegrade efter ett riktigt tjeckiskt skitmål gjort på en halvchans. Och tänkte: sådär måste det vara att hålla på lag som möter Sverige. Tjeckerna gjorde inte mycket mer än att stå rätt i positionsspelet och manövrera bort schweizarna från straffområdet, varför urmakarnas och chokladtillverkarnas farligheter mest kom genom distansskott.
  • Jag upptäckte två saker när jag lyssnade på Jens Fjellström och Robert Perlskog kommentera matchen:
    • Under matchen sa Fjellström en gång ”han tar en djupledslöpning och ställer en fråga till försvararna”. Jag noterade då att det var väldigt länge sedan någon använde detta språkbruk, att spelarna ställer frågor till varandra. Jag har förstått av Jesper på den bästa fotbollsbloggen att uttrycket självdog när Ola Andersson lämnade kommenterandet för att bli sportchef i AIK. Fjellströms slip of the tongue var förhoppningsvis en dödryckning och inte en revival. Jag avskyr uttrycket.
    • Jag noterar att kommentatorer nästan helt och hållet slutat prata om ”kontringar”. Nej, nu är det ”omställningar” och ”omställningsspel” för hela slanten. Möjligen är det inte bara en modepryl att termen ”kontring” nu hänger på gärsgår’n. Det kan vara jag som låter den språkintresserade delen av hjärnan sticka iväg nu, men ”kontring” och ”kontringsspel” känns mer oplanerat, något som pojklag sysslar med då de skickar upp kulan till någon snabb anfallare eller ytter i hopp om att något, vadsomhelst, ska hända. Innehållsmässigt upplever jag att ”omställning” och ”omställningsspel” implicerar något slags plan, en idé, en på förhand bestämd taktik. Och då kanske jag kan vara OK med att man inte längre pratar om kontringar.

Vem som vinner? Hjärnan säger Tyskland, hjärtat säger Portugal, och dåren i mig tror att Sverige går till semi.