Welcome to the working week*

Nu på morgonen har jag tagit del av en undersökning från Högskoleverket, där resultatet som förmedlas är: ”Kvälls- och helgarbete är något de flesta [högskolelärarna] i studien ägnar sig åt efter ordinarie arbetstid. I genomsnitt arbetar de cirka 54 timmar, vilket motsvarar en sjudagarsvecka.” Nu vet jag inte hur tillförlitliga uppgifterna är (självskattningar är alltid lite skakiga), men de sätter ändå fingret på universitetslektorns bisarra arbetssituation.

Några av sakerna som fullkomligt rubbar alla förutsättningar för normal planering av verksamheten: (1) när du ger en ny kurs för allra första gången räknas inte uppstartskostnaderna in – du arronderas på samma sätt som när du ger kursen för öpmftonde gången (här finns säkert lokala variationer); (2) om du, säg, underkänner 35 procent av studenterna på en tentamen, ja, då får du inga nya timmar för konstruerandet av den nya tentan eller tiden det tar att rätta dessa 35 procent på omtentan; (3) samma gäller givetvis om du skulle underkänna en uppsats, inga nya timmar för nästa examination…; (4) incitamenten att ställa krav på studenterna försämras dessutom något av att institutionernas ekonomi delvis avgörs av hur många studenter det är som tar sig igenom utbildningen.

Så, den lärare som är mån om att hålla uppe kvaliteten på sina kurser, och faktiskt ställa lite krav på studenter som valt att gå vidare till högre utbildning på universitetsnivå, får fruktansvärt mycket extrajobb. Detta skruvade system leder förstås till att lektorer som tar sitt yrke på allvar lägger ned våldsamt mycket tid på sitt jobb. Baksidan på det är att vi

  • riskerar att få utarbetade lektorer,
  • får lektorer som med tiden inte orkar/vill upprätthålla hög standard på sina kurser, och helt enkelt av nöden blir sämre lärare samt
  • lektorer som inte bara blir allt sämre lärare, utan fullkomligt struntar i att forska, för att de inte har tid med det…

…eller, som det står i utredningens sammanfattning:

En konsekvens av lärarnas arbetssituation är att slarv och kompromisser arbetet blir oundvikligt. Som lärare tvingas man också dra ner på den individuella handledningen och tillgängligheten för studenterna. Undervisningsgrupperna blir större och självstudier vanligare. Bristen på egen forskning leder till att lärarna tappar kontakten med aktuell forskning inom sitt ämne. Som en följd av detta hotas forskningsanknytningen i utbildningen.

Jag har faktiskt glömt bort varför jag valde den här karriären.

_____________

* För den som inte hänger med i referensen:

Annonser

Ett svar to “Welcome to the working week*”

  1. […] på så bra som doktoranden tycker att det borde göra. Å andra sidan… Som jag skrivit om tidigare är arbetsbelastningen för en normal doktorandhandledare rätt kraftig redan som det är. Jag tror […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: