Till mina barn

Jag målar f.n. om huset. Eller rättare sagt, jag får huset ommålat. Att ha en hantverkare av detta slag på besök får hjärnan att arbeta övertid. Jag menar… jag bad om offerter från 3-4 lokala företagare. Alla var mer eller mindre svindyra. Jag får helt enkelt inte arbetstiden och materialet att gå ihop. Men å andra sidan: det är säljarens marknad. Jag kan inte måla (och ja, det är lite knepigare än att ”bara” måla träfasad). Så, här har jag nu Jocke på besök som gör vårt hus vackert.

Jag unnar verkligen Jocke att tjäna pengar på sin kompetens, och jag är avundsjuk. För det är naturligtvis inte bara så att han blir ekonomiskt lycklig av sådana här kneg. Nej, målar’n sitter på ett sådant socialt nätverk att de flesta han umgås med vid sidan om jobbet också är hantverkare och/eller småföretagare av annat slag. När målar’n behöver ha el dragen, ringer han sin kompis elektrikern. När elektrikern vill ha bergvärme installerad ringer han sin kompis med bergvärmeinstallationen. När bergvärme-killen vill ha saker och ting målade, ringer han målar’n. Och så går det runt i den informella bytesekonomin i hantverkarnas sociala nätverk: skatter av allehanda slag slipas ned, tjänster utbyts. Med andra ord drar de in en hel massa stålar på mig som har tummen mitt i handen (med betalning inkluderande skatter och fan och hans moster), samtidigt som de själva sparar deg i informella transaktioner med sina polare.

Och vad har en fosskare att byta med? ”Nej, jag kan korrekturläsa din hemsida, målar´n”. ”Tack, det gör morsan”. ”Nej, jag kan kanske göra en omvärldsanalys åt dig…”. ”Tack… men nej tack”. Det finns liksom ingen informell marknad för den kompetens vi fosskare sitter på, eller åtminstone har jag inte hittat denna .Aldrig i livet att jag råder mina barn att bli akademiker.* De ska bli elektriker eller målare. Så ska de bli min informella sektor: måla och dra el som tack för den fantastiska uppfostran jag kommer att ge dem.

Till den ekonomiska vinsten, medföljer andra små fördelar med att vara hantverkare. Ni vet, jag kommer på mig själv med att brygga kaffe till dem. Köpa lite småkakor. Samtalar med dem på deras villkor. Allt i hopp om att ju trevligare jag är och ju bättre, hmm, fikamässig infrastruktur jag skapar kring deras jobb, desto mindre är sannolikheten att de slarvar med någonting. Jag ångrar verkligen mitt eget karriärval när jag ser målar’n ute i solen, medan jag sliter med att skriva ut intervjuer med oppositionsråd i landstingspolitiken.

_____________________

* Som Jacob mycket riktigt påpekar i kommentarsfältet gäller mitt inlägg egentligen statsvetare (och resonemanget gäller förstås alla vetenskaper som är mjukare än statsvetenskap också, typ sociologi, genusvetenskap, socialantropologi etc). Jurister skulle mina barn kunna få bli, även om det förevigt skulle döma dem till att ha en bestämd sorts politiska uppfattningar.

Annonser

9 svar to “Till mina barn”

  1. Økonomer og jurister (især sådanne med speciale i skatteret…) kan måske have en vis uformel bytteværdi. Selv arkæologer kan man bruge til noget praktisk.

    Men politologer? Nej, vi er tragiske tilfælde.

  2. Hm – smileyen skulle ikke have været der. Og så alligevel.

    Selv WordPress overgår en stakkels politolog.

  3. Och (duktiga) hantverkare tjänar mig veterligen bättre än (mer eller mindre duktiga) akademiker – åtminstone tjänar de väl mer än en viss typ av akademiker såsom genomsnittsforskaren (jo, jag vet att vissa anser att yrken över lag är självvalda men jag vill i alla fall klaga…).
    För egen del har jag ett alternativ till att fösa in barnen på de praktiska yrkenas bana, nämligen att investera i att låta dem bli världskända professionella musiker. Då kan man också hålla dem från att hålla på för mycket med diverse organiserade sportaktiviteter. Företrädesvis uppmuntras musicerande av, till vikten, lättare instrument såsom tvärflöjt eller fiol.
    Härigenom kan pappa
    (1) förverkliga sig själv genom sina barn,
    (2) slippa gå upp klockan 05.30 på söndagsmorgnar ruggiga höstdagar eftersom den enda matchtiden knattelaget får är 07.30 på någon vattensjuk fotbollsplan på andra sidan stan,
    (3) slippa bära tunga/otympliga instrument fram och tillbaka,
    (4) slippa tänka på försörjning på äldre dar eftersom barnen blir oerhört rika och berömda och av tacksamhet ger sina föräldrar en del av sin förmögenhet, och därav
    (4) slippa oroa sig över kostnader för hantverkare.

  4. … jo, sista punkten skall naturligtvis vara (5) och inte (4).

  5. Måste tillstå att en kompis bad mig titta på en enkät som hans företag sände ut. Fast denna ekonomiska transaktion visade sig vara asymmetrisk. Mitt äldsta barn vill bli kranförare. Skall jag uppmuntra det?

  6. Jomen precis, Gärnings. Det krävs ju reciprocitet.

  7. Konstigt. Jag tjatar på mina ungar att de ska utbilda sig och skaffa sig akademiska poäng. Eller ska jag låta dem bli lätt alkade indiestjärnor för vilka Sex Pistols gamla refräng ”No Future!” ringar mer sant än tyngdlagen, såsom deras manliga förebild?

  8. Målare! Elektriker! Snickare!!! Fast låt dem inte spela hockey. De politiska uppfattningar man får av att kombinera hockeyintresse med hantverkeri är inte alltid rumsrena.

  9. Jag lär mina barn att de som invaderade Polen 39 var hockeyspelare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: