Humor

Borta hos dr PSW kan vi läsa om humorserier den gode doktorn saknar på box. Mitt uppe i undervisningens förtrollade värld förmår jag mig själv inte skriva några substantiella inlägg, varför jag slår en bro till den käre PSW och rankar mina topp tre humorserier. Och till skillnad från PSW:s favvisar, finns faktiskt samtliga tre i boxform.

1. Black Books

Världens roligaste man, Dylan Moran, briljerar. Han medverkar som manusförfattare i alla 18 avsnitt (3 säsonger), och spelar den något nersupne och något buttre ägaren av en liten bokhandel – Bernard Black. I serien flankeras han Bill Bailey (Blacks, hmmm, assistent) och Tamsin Greig (Blacks, hmmm, motsvarighet till Seinfelds Elaine). Mörk, lätt surrealistisk humor. Finns ingen motsvarighet. Överlägsen etta på Remissinstansens lista över humorserier.

2. The Office.

Visst är det förutsägbart? Men just därför. Det går inte att komma ifrån genialiteten. Jag klarade aldrig av att se de här avsnitten när de gick på teve. Det var lite för nära. Alltså, nästan alla de där karaktärerna hade jag omkring mig dagligen på min dåvarande arbetsplats. Det blev för plågsamt att se på, när verkligheten just då överträffade dikten. Men förr-förra julen satte vi oss, jag och hustrun, och plöjde hela boxen från A till Ö. Och det är dödligt. Ricky Gervais och Stephen Merchant är genier. Det visade de också med Extras (som vi också plöjde från alfa till omega, men nu var det förra julen). Klippet som följer är en s.k. piss-take, och en förbannat bra sådan… (från 2.35 är det makalöst dödligt kul).

3. Black Adder, del IV

Inte heller Rowan Atkinsons Svarte orm behöver närmare intro. Men det tål att förklaras varför del IV sätts före de övriga säsongerna. Jo, ettan tycker jag helt enkelt inte om. Lite, lite för mycket Stefan & Krister över det. Tvåan och trean är fantastiska. Men cynismen, betskan, de extremt långa harrangerna/metaforerna om diverse… allt smälter samman i de där skyttegravarna under första världskriget, dvs. del IV.

Annonser

Ett svar to “Humor”

  1. Något som fick mig att verkligen inse att The Office var ett mästerverk var när jag såg den amerikanska re-maken. Det var en kalkering minus genialiteten. ”Hm, det här är samma sak som originalet, med den enda skillnaden att det bara inte är särskilt roligt den här gången.” Det var något helt unikt och elektriskt med den där serien, går inte att göra om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: