Allsvenskan

Jag har tidigare skrivit om min lilla hemstad och dess remarkabla fotbollsframgångar. I morgon drar allsvenskan igång igen, och utan att kolla i matriklarna är jag nästan säker på att fler islänningar än någonsin tidigare har kontrakt med allsvenska klubbar: hela 13 stycken! I den milda sportnationalismens tecken, ska jag kort göra er uppmärksamma på dessa 13, samt ge korta kommentarer kring var och en av dem.

• Ólafur Ingi Skúlason finner vi i Helsingborg. Han var OK i allsvenskan, men särskilt duktig i UEFA Cupspelet och gjorde härliga insatser mot Galatasaray. Om jag inte minns fel uppvaktades han med kontraktsförslag från turkarna.
• I Elfsborg återfinns Helgi Valur Daníelsson. Han har gjort några säsonger i Öster tidigare, och mina kamrater som är Östersupportrar gråter blod nu när han försvinner därifrån. Stark, bollsäker innermittfältare. Kan få tufft att ta en plats i den hårda elfsborgska konkurrensen.
• Mittbacken Ragnar Sigurðsson hade en fantastisk säsong för IFK Göteborg förra säsongen, och ansågs vara en av allsvenskans bästa mittbackar av de självutnämnda experterna. Ska bli skoj och se om han gör lika bra ifrån sig i år, och om änglarna i sådana fall får behålla honom säsrskilt länge. Här finns också Hjálmar Jónsson, habil vänsterback som kanske inte alltid är så uppskattad av fansen. Jag har faktiskt inte förstått varför.
• Eyjólfur Héðinsson är en talang som kom till GAIS förra året, och gjorde tjugotalet matcher på innermittfältet. Rätt bra, det lilla jag såg av GAIS. Han torde ingå i startelvan. Svårare då för den gamle ÖISaren Jóhann Birnir Guðmundsson. Börjar bli lite till åren. Han var uppriktigt sagt inget vidare ifjol.
• Nykomlingarna IFK Norrköping stoltserar med inte mindre än 3 islänningar. Ny för i år är Gunnar Þór Gunnarsson, som kommer direkt från Hammarby (han fick emellertid mycket lite speltid förra året). De stora stjärnorna är anfallarna Garðar Gunnlaugsson och Stefán Thordarsson. Gardar smällde faktiskt in inte mindre än 18 baljor förra året (tror jag) och vann med det superettans skytteliga. Stefán går under smeknamnet ”Kung Thordar” bland fansen, inte minst för sin obändliga lojalitet mot klubben och våldsamma kampanda. Thordarsson är dock bara tillbaka på lån. Han återvände till Akranes efter förra säsongen, och är under kontrakt där.
• Djurgårdens IF tränas av den gamle Akranesstjärnan Siggi Jónsson, och där återfinner vi också Sölvi Geir Ottesen. Sölvi var skadad under större delen av förra säsongen, och jag räknar med att den här hårde elakingen får flera chanser i skadedrabbade Djurgården i år.
• Den andre nykomlingen, GIF Sundsvall, radar också de upp sina islänningar: 3 stycken, alla nya för i år. Sverrir Garðarsson kom från FH, och har redan fått några chanser i isländska landslaget. Han är en hårding som håller till på innermittfältet. Talangen och ”sötnosen” Ari Freyr Skúlason är hämtad från BK Häcken, är ovanligt teknisk och följsam för att vara just islänning. Och slutligen har den tunge, långe, tuffe anfallaren Hannes Þorsteinn Sigurðsson, med förflutet från bl.a. Stoke City, Bröndby och Viking Stavanger, anslutit till truppen. Jag spår att han blir en attraktion.

Vad jag tror om årets allsvenska? Ni kan förstås återkomma i höst och anmärka på alla mina felgissningar, men till att börja med tror jag inte att nykomlingarna IFK Norrköping och Giffarna Sundsvall blir lätta att tas med – och det mycket tack vare just deras islänningar. Såhär ser min allsvenska sluttabell ut:

1. Kalmar FF
2. IFK Göteborg
3. Helsingborg
4. AIK
5. Elfsborg
6. Malmö
7. Djurgården
8. IFK Norrköping
9. Hammarby
10. Halmstad
11. GIF Sundsvall
12. GAIS
13. Gefle
14. Örebro
15. Trelleborg
16. Ljungskile