Partnerskap och maktmissbruk*

spindelnat.jpg

När jag nyligen försökte utveckla en kurs på temat Att analysera förvaltningens politiska roll, hade jag den blandade glädjen att återbesöka en uppsats kallad ”Partnerskap och demokrati – Ett omaka par i nätverkspolitikens tid” (ett kapitel i forskarantologin Globalisering). Författaren heter Ingemar Elander, och är typ stads- och urbanforskare vid Örebro universitet.

Glädjen var blandad, eftersom jag mindes den som så bra när jag som färsk doktorand läste den kring 1999. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, och jag är väl numera inte sådär superpigg på texter som vevar friskt mot streckgubbar som inte finns på riktigt. Det är m.a.o. en uppsats som är lite Lennart Lundquist-esque, dvs. den hugger ganska vilt omkring sig (främst mot ”nyliberalismen” – ett begrepp som är tämligen illa definierat här – och ”ekonomismen”, vad det nu är…).

Men här finns också poänger som är lite sorgligt bortglömde och undanskuffade inom det akademiska samtalet och den offentliga debatten, nämligen frågan om vart sjutton makten över den lokala politiken i själva verket tagit vägen under 1990-talet, i och med alla de organisationsreformer som ägt rum i New Public Management-anda. Elanders argument bygger på en tämligen välbelagd empirisk premiss: för att hålla sig framme i den institutionella konkurrensen om jobb och företagsinvesteringar, måste de svenska kommunerna bli mer konkurrenskraftiga. Ett sätt att utveckla denna konkurrenskraft är att ingå i s.k. ”offentligt-privata partnerskap” med det lokala näringslivet och olika typer av intresse- och/eller frivilligorganisationer. Insynen i de nätverk som utvecklas kring olika policyområden är tämligen usel. Elanders poäng är just att det finns ett demokratiskt underskott i nätverkspolitikens tid. En given följdfråga här är då att om nu insynen i nätverken är dålig, och att dessa nätverk präglas av tätt umgänge mellan lokalt näringsliv och lokala politiker- och tjänstemannaeliter – öppnas det inte då upp för en gråzon där korruption och maktmissbruk kan spira? Det är hursomhelst en ganska rimlig hypotes (som mer eller mindre indirekt får visst stöd i den här lilla undersökningen från den danska Maktutredningen, och som undertecknad alldeles kort berör i detta, numera gamla, arbetspapper).

_________________________________

* Och ja, det är fritt fram för lustigheter apropå denna rubrik.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: