Arkiv för mars, 2008

Gordiska knuter av alla de slag

Posted in samhällskommentar on mars 31, 2008 by Gissur Erlingsson

larsartikel463.jpg

Kamrat nationalekonomen uppmärksammar en skön paradox i Fp:s olika utspel på utbildningspolitikens område: Björklund vill ha hårdare krav i gymnasiet, men Leijonborg vill fortsätta satsa på ett massuniversitet. Som ”då-och-då”-inblandad i grundutbildningen inom högskolevärlden har också jag haft lite synpunkter på den svenska utbildningspolitiken.

I likhet med flera av mina kollegor är jag faktiskt uppriktigt oroad över den högre utbildningen. Andreas Bergh har skrivit betydligt mer, och betydligt smartare, om det här på andra ställen, några från högskoleverket skrev en bra DN-debatt om detta förra året, och i mitt tycke har kanske Mats Alvesson skrivit allra klokast om dessa ting i boken Tomhetens triumf..

Man ska också komma ihåg att det här är ingalunda några lätta saker att diskutera. Den lärare som ensam försöker tillämpa hårda krav på sina kurser, eller som offentligt diskuterar huruvida det t.ex. nödvändigtvis är någonting inneboende gott i att antalet dyslektiker femfaldigats i högskolan, hamnar genast i försvarsställning: man blir stigmatiserad som student-, eller varför inte direkt människofientlig, och det kan säkert hända att ens kollegor tycker att man är en bökig jävel som försöker ändra på rutinerna i verksamheten. Själv undviker jag mer än gärna att hamna i sucker-rutan i fångarnas dilemma, så jag tillhör dem som tiger, dricker mitt kaffe och är lite sådär lagom tuff i betygssättningen.

Annonser

Colin Nutley bevisar att Hayek hade rätt

Posted in samhällskommentar on mars 31, 2008 by Gissur Erlingsson

bergstrom.jpg


Jag börjar utveckla ett våldsamt motstånd mot det svenska filmstödet. Motståndet kan uppdelas i två delar: ett teoretiskt, ett empiriskt. Den teoretiska invändningen formulerar min vän och kollega dr Nic på ett mycket bättre sätt än vad jag någonsin skulle förmå, så jag citerar honom in length (men gör citatet mer relevant för inlägget med egna passusar):

Dels föreligger ett kunskapsproblem, som särskilt Hayek har lyft fram, och som säger att det är svårt för centralt placerade politiker och tjänstemän att veta vilka [filmer och filmare] som kommer att vara lyckosamma i marknadsekonomin, vilket gör riktade satsningar mycket osäkra. Dels föreligger ett incitamentsproblem, som särskilt Buchanan har lyft fram, och som säger att politiker och tjänstemän ofta har incitament att använda statliga satsningar för egen vinning snarare än för att gynna samhället i stort.

Men det finns också empiriska indikationer på att det är svårt att lyckas med riktade företagsstöd [eller filmstöd, vilket den här forskningen alltså inte behandlar]. Se t.ex. Fredrik Bergströms doktorsavhandling Essays on the Political Economy of Industrial Policy samt Magnus Henrekson och Dan Johanssons nya forskningsöversikt om de företag som ger störst sysselsättningstillväxt.

Min empiriska invändning är enklare att skriva om med egna ord. Eller, förresten, det räcker med en länk. Modern svensk film (fiktion, ej dokumentär) är värdelös. Tänk att Kjell Sundvall och Colin Nutley fått så otroligt mycket pengar på att göra så fantastiskt mycket… skit. Det finns så otroligt mycket dåliga svenska filmare som får stöd, om och om igen. Det här är verkligen ett system som måste avskaffas eller reformeras.

Allsvenskan

Posted in Idrott on mars 29, 2008 by Gissur Erlingsson

hannes.jpg

Jag har tidigare skrivit om min lilla hemstad och dess remarkabla fotbollsframgångar. I morgon drar allsvenskan igång igen, och utan att kolla i matriklarna är jag nästan säker på att fler islänningar än någonsin tidigare har kontrakt med allsvenska klubbar: hela 13 stycken! I den milda sportnationalismens tecken, ska jag kort göra er uppmärksamma på dessa 13, samt ge korta kommentarer kring var och en av dem.

  • Ólafur Ingi Skúlason finner vi i Helsingborg. Han var OK i allsvenskan, men särskilt duktig i UEFA Cupspelet och gjorde härliga insatser mot Galatasaray. Om jag inte minns fel uppvaktades han med kontraktsförslag från turkarna.
  • I Elfsborg återfinns Helgi Valur Daníelsson. Han har gjort några säsonger i Öster tidigare, och mina kamrater som är Östersupportrar gråter blod nu när han försvinner därifrån. Stark, bollsäker innermittfältare. Kan få tufft att ta en plats i den hårda elfsborgska konkurrensen.
  • Mittbacken Ragnar Sigurðsson hade en fantastisk säsong för IFK Göteborg förra säsongen, och ansågs vara en av allsvenskans bästa mittbackar av de självutnämnda experterna. Ska bli skoj och se om han gör lika bra ifrån sig i år, och om änglarna i sådana fall får behålla honom säsrskilt länge. Här finns också Hjálmar Jónsson, habil vänsterback som kanske inte alltid är så uppskattad av fansen. Jag har faktiskt inte förstått varför.
  • Eyjólfur Héðinsson är en talang som kom till GAIS förra året, och gjorde tjugotalet matcher på innermittfältet. Rätt bra, det lilla jag såg av GAIS. Han torde ingå i startelvan. Svårare då för den gamle ÖISaren Jóhann Birnir Guðmundsson. Börjar bli lite till åren. Han var uppriktigt sagt inget vidare ifjol.
  • Nykomlingarna IFK Norrköping stoltserar med inte mindre än 3 islänningar. Ny för i år är Gunnar Þór Gunnarsson, som kommer direkt från Hammarby (han fick emellertid mycket lite speltid förra året). De stora stjärnorna är anfallarna Garðar Gunnlaugsson och Stefán Thordarsson. Gardar smällde faktiskt in inte mindre än 18 baljor förra året (tror jag) och vann med det superettans skytteliga. Stefán går under smeknamnet ”Kung Thordar” bland fansen, inte minst för sin obändliga lojalitet mot klubben och våldsamma kampanda. Thordarsson är dock bara tillbaka på lån. Han återvände till Akranes efter förra säsongen, och är under kontrakt där.
  • Djurgårdens IF tränas av den gamle Akranesstjärnan Siggi Jónsson, och där återfinner vi också Sölvi Geir Ottesen. Sölvi var skadad under större delen av förra säsongen, och jag räknar med att den här hårde elakingen får flera chanser i skadedrabbade Djurgården i år.
  • Den andre nykomlingen, GIF Sundsvall, radar också de upp sina islänningar: 3 stycken, alla nya för i år. Sverrir Garðarsson kom från FH, och har redan fått några chanser i isländska landslaget. Han är en hårding som håller till på innermittfältet. Talangen och ”sötnosen” Ari Freyr Skúlason är hämtad från BK Häcken, är ovanligt teknisk och följsam för att vara just islänning. Och slutligen har den tunge, långe, tuffe anfallaren Hannes Þorsteinn Sigurðsson, med förflutet från bl.a. Stoke City, Bröndby och Viking Stavanger, anslutit till truppen. Jag spår att han blir en attraktion.

Vad jag tror om årets allsvenska? Ni kan förstås återkomma i höst och anmärka på alla mina felgissningar, men till att börja med tror jag inte att nykomlingarna IFK Norrköping och Giffarna Sundsvall blir lätta att tas med – och det mycket tack vare just deras islänningar. Såhär ser min allsvenska sluttabell ut:

  1. Kalmar FF
  2. IFK Göteborg
  3. Helsingborg
  4. AIK
  5. Elfsborg
  6. Malmö
  7. Djurgården
  8. IFK Norrköping
  9. Hammarby
  10. Halmstad
  11. GIF Sundsvall
  12. GAIS
  13. Gefle
  14. Örebro
  15. Trelleborg
  16. Ljungskile

Initieringsriter

Posted in något annat on mars 28, 2008 by Gissur Erlingsson

krigaren.jpg

Har ni sett Krigarens själ? Filmen om hur bedrövligt aboriginerna i Australien har det? Hustrumisshandel, alkoholism, socialt utanförskap och sånna grejer? Nåväl. Det finns en scen där den äldste sonen i familjen ska upptas i något gäng. Och herreminje vad stryk han får. För att bli fullvärdig gängmedlem måste han nämligen utstå fasansfullt mycket stryk, för att sedan få hela ansiktet prytt med märkliga tatueringar. En helvetisk initieringsrit för att bli accepterad av hans blivande peers (ja, mest spöet, tatueringarna kanske anses fina, vad vet jag).

Igår fick jag anledning att bevittna en annan sorts initieringsrit, men på likartat tema. Min gamle bästis, Jögge, disputerade. Min erfarenhet från min gamla hemmainstitution är att disputationsakter plägar vara hyggligt välregisserade tillställningar, där opponenten viftar lite artigt med floretten och markerar då och då att ”här skulle jag kunna sticka in den, om jag ville, men då detta är ett litet spel för gallerierna, och alla ändå är kompisar, låter jag bli”. Sedan är allt klart, efter 25 minuters sammanfattning, och 70 minuters diskussion, kryddad med möjligen två korta frågor från auditoriet.

Min kamrat Jörgen fick ingen enkel resa igår. Hans opponent hade slipat knivarna och vässat tänderna, och Jörgen fick verkligen, verkligen försvara avhandlingens tes. I drygt 100 minuter. Och det är som det ska vara. I alternativet mellan det välregisserade, snälla och artiga och gårdagens tuffa batalj, tar jag Jörgens upplevelse tio gånger av tio. Ingen kan komma i efterhand och prata bakom hans rygg om att han fick en enkel resa, att han inte förtjänar sin doktorstitel (för tro mig, det snacket uppstår alltid efter de ”snälla” disputationerna). Visserligen är han otatuerad, men inte otitulerad. Grattis, kompis.

Forskning och spådom

Posted in forskning, samhällskommentar on mars 24, 2008 by Gissur Erlingsson

olle.jpg

Statsvetare ska verkligen inte uttala sig om framtiden. Ett exempel: under Almedalsveckan 2005 anordnades det en presskonferens. Kim Anderzon och Olle Ljungström skulle starta något som skulle gå under namnet Kulturpartiet. Jag blev tillfrågad, i egenskap av doktorand som skrev om ”nya partier”, vad jag trodde om det här. Ja, vad skulle jag säga?

Med tanke på alla knasigheter som pågått i partibildarbranschen, sade jag väl att, jaha, ännu ett par personer som anser sig ha blivit negligerade av etablissemanget som nu startar ett parti. Det är väl fint. De kan väl gå bra, kanske. Alltså, jag trodde ju att detta var på riktigt. Det var det ju naturligtvis inte. En av mina gamla ”kollegor” brukar använda denna story som ett litet partyskämt för att, ja, inte vet jag. Det kanske är kul. Men jag ska inte klaga: I gengäld brukar jag använda de ord hans opponent inledde med på hans licentiatseminarium som en liten partyhöjare… det är en hård bransch, statsveteriet, hörrni.

Nåväl. Det diskuteras mycket bland kollegorna om hur det ska gå för SD i valet 2010. Det finns de som tror att SD inte kommer in riksdagen 2010. Nu tycker jag verkligen inte att vi samhällsvetare ska ägna oss åt spådom, men… Av olika skäl, bl.a. genom den forskning som jag och min kollega Karl Loxbo sysslar med nu, börjar jag luta åt att deras chanser är rätt hyggliga (jag kommer att redogöra för våra resultat när artikeln är klar, så att ingen som är snabbare och smartare än oss hinner före). Misstanken växer sig starkare efter en läsning av en hyggligt nyskriven uppsats som med hjälp av enkätdata visar att det egentligen inte är något himla särskilt med SD-väljarna (ni får läsa detaljerna själva när resultaten presenteras i en bok som torde komma i höst). Denna misstanke förstärks ytterligare av denna, citat ”off broadway-mätning” (Sören Holmberg), som ger SD 4,4 procent av rösterna.

För oss som inte tycker att detta är en särskilt önskvärd utveckling, väcks frågan om denna trend kan stoppas/vändas. Jag skrev lite kort om detta i denna gamla krönika (jag stöldlånade en del av retoriken av Andreas Bergh; tack i efterhand). Kärnargumentet är att man bör diskutera invandringsfrågan mellan de etablerade partierna och inte öppna upp fältet för SD att sätta dagordningen och formulera problemen på detta policyområde.

Bjuder avslutningsvis på en fin liten sång av en ny favorit, Malcolm Middleton. Enjoy.

Påskafton

Posted in Uncategorized on mars 20, 2008 by Gissur Erlingsson

Apropå högtider, låt mig påminna Jim Gaffigan, en av världens tre roligaste män:

Easter. That´s a weird tradition. ”- Easter, the day Jesus rose up from the dead! What should we do?” ”- How about eggs?”

Melodifestival

Posted in Musik on mars 17, 2008 by Gissur Erlingsson

Melodifestivalen har blivit ett sådant fenomen att t.o.m. kända statsvetare bloggar om det. Eftersom Christer Sjögren inte vann den svenska uttagningen, och eftersom Dr Spock inte vann den isländska gick jag in i en djup depression under söndagen. Ägnade därför söndagen åt att nostalgisurfa kvalitetsmusik, och följande tre låtar påminde mig om att i framtiden hålla mig borta från melodifestivalen och längta tillbaka till det tidiga 1990-talet:

Sugar: If I Can´t Your Mind

Ride: Twisterella

Mazzy Star: Fade into You