Välfärdsstatens logik

conny.jpg

Jag sitter och förbereder undervisning. Som en liten distraktion i den verksamheten har jag druckit ett par koppar kaffe och lyssnat till den här debatten mellan fil dr Andreas Bergh (Ratio, Lunds universitet) och idéproducenten Johnny Munkhammar (Timbro).

Andreas och Johnny är överens om vissa saker, oense om andra. Det är vid oenigheter som debatter blir roliga – och det blir rätt trevligt att lyssna på en diskussion mellan två liberaler som båda två anstränger sig för att vara sakliga (vi vet ju hur långt osakligheten kan gå när individer av olika ideologihärkomst kolliderar). Kort och gott kan man väl lite slarvigt sammanfatta den stora skiljelinjen som att Andreas säger att det är A OK att offentligt levererad välfärdsservice (som sjuk- och äldrevård + grundutbildning) är offentligt finansierad, medan Johnny säger något i stil med att ”jodå, jag har med tiden insett att skatter inte alltid är skadliga men man måste som individ få välja mellan huruvida man ska använda den offentliga tjänsten, eller om man sköter det genom marknaden eller familjen” (underförstådd premiss här; om man undandrar sig den offentliga tjänsten så ska man heller inte behöva betala för den, åtminstone om jag förstår citatet här korrekt).

Utifrån en praktisk-politisk ståndpunkt finns ett problem med Johnnys (egentligen från liberals point of view rätt så tilltalande) argument: om vi nu tror att spelteorin ger oss vissa insikter om hur individer beter sig ställda inför strategiska val (t.ex. frivilligt offentligt finansiera skolor och sjukhus de ska gå i, själva betala för det eller lita på att familjen kan ta hand om det), kan vi räkna med att de kollektivt finansierade systemen kollapsar. Jag har det inte helt pinfärskt i huvudet, men är rätt övertygad om att Bo Rothstein diskuterar sådana ting i både (eller åtminstone en av dem) denna och denna bok (och här kan man tycka vad man vill om Rothstein som forskare eller politisk debattör, det intressanta är det spelteoretiska argumentet).

Härvid är jag inte särskilt förtjust i Johnnys argument av empiriska skäl: ett sådant system som han argumenterar för slår undan benen för den mer socialt ansvarstagande delen av staten, och lämnar dem som skulle vilja leva under ett sådant politiskt system helt utan ett politiskt alternativ att välja sin förstapreferens.

Mot denna bakgrund är jag överraskad över att ingen diskuterade idén om att kombinera Hirschmans Exit, voice och loyalty med Tiebouts idé om institutionell konkurrens mellan politiska enheter. Här är det röstandet med fötterna på en och samma gång driver effektiviteten i de politiska systemen och individernas preferenstillfredsställelse. Ergo: om man nu är så missnöjd med det institutionella paket Sverige har att erbjuda i form av relativt höga skatter + relativt ambitiös välfärdsstat; varför inte flytta till något land som bättre motsvarar ens preferenser?

Det finns en uppsjö av kritik mot framför allt Tiebout, men det tar inte udden ur huvudpoängen som jag skulle vilja slänga in genom bakdörren i Bergh-Munkhammardebatten: det handlar inte om att inom en stat välja mellan ”stat”, ”marknad” eller ”familj”, utan att som individ välja mellan stater som olika hårt betonar ”stat”, ”marknad” eller ”familj”. Den riktigt intresserade kan ju roa sig med att läsa den här rapporten då perspektivet finns mer eller mindre explicit i bl.a. Berghs sätt att resonera.

________________

Edit: Johnnys kommentar till debatten, first hand.

Edit II: Premissen är inte underförstådd längre, utan mer eller mindre uttalad hos Johnny på hans blogg (Bergh klargör också i kommentatorsfältet). Jag har svårt att tolka det på annat sätt, vare sig i själva debatten eller i följande passus:

 Ofta i debatt med försvarare av en omfattande välfärdsstat, som Bengt Westerberg och nu senast Andreas Bergh, möts man av ett intressant argument: ”Eftersom vi alla ändå behöver vård/omsorg/utbildning/pension så kan ju staten lika gärna sköta det.”

Med ett statiskt ekonomiskt synsätt ser det kanske ut som att det i vilket fall måste bli en ekonomisk överföring från den enskilde till en leverantör av detta. Ingen skillnad om alla måste välja staten jämfört med om man får välja mellan stat, marknad och familj. Men det är naturligtvis en rad skillnader:

1. Man får just välja. Inte bara inom det statliga utbudet utan bredare. Får man behålla sina pengar kan man tacka ja eller nej till det staten erbjuder. Och man kan välja omfattning, inte bara variant. Vill man inte ha statlig sjukförsäkring kan man spara, investera, köpa privat, arvodera farmor – eller något annat.

Annonser

9 svar to “Välfärdsstatens logik”

  1. ”underförstådd premiss här; om man undandrar sig den offentliga tjänsten så ska man heller inte behöva betala för den”

    Nja, det låter väldigt radikalt. Är det inte snarare olika former av servicecheckar han syftar på? Dvs. man kommer aldrig undan offentlig finansiering, men har möjligheten att välja privat produktion.

    ”huvudpoängen som jag skulle vilja slänga in genom bakdörren i Bergh-Munkhammardebatten: det handlar inte om att inom en stat välja mellan “stat”, “marknad” eller “familj”, utan att som individ välja mellan stater som olika hårt betonar “stat”, “marknad” eller “familj”.”

    Kostnaderna för individen att byta land är så oerhört höga att det bara är meningsfullt om man är extremt missnöjd med de offentliga institutionerna (politiska flyktingar och skatteflyktingar exempelvis).

  2. PSW, du har verkligen inga högre tankar om mig.

    Vad gäller din första punkt: Jag vet precis att det är så man brukar resonera när den här debatten kommer på tal – men om du lyssnar på debatten mellan Bergh och Munkhammar uttalar han sig precis på detta sätt som jag formulerar i den underförstådda premissen. Han har t.o.m. någon metafor som direkt säger att staten ingalunda ska få bestämma om han ska ha en ”tandborste”, han kanske vill använda sina pengar till en ”hamburgare” istället.

    Vad gäller din andra punkt fångas den av (a) att du beskriver ju exakt huvudkritiken mot Tiebout (här menar kritikerna, empiriskt, att folk t.o.m. drar sig för att byta kommun) och (b) att jag mest vill kasta in argumentet som ett annat sätt att tänka på problemet än i Munkhammars termer. I det perspektivet gör ju Munkhammar helt rätt: vad han sysslar med är ju ”voice”, att inifrån de rådande institutionerna få tillräckligt många andra väljare (alternativt bara de politiska eliterna som lutar åt hans sätt att tänka), att köpa hans sätt att stöpa om de välfärdspolitiska institutionerna. Gott så.

  3. Det var inte riktigt tydligt för mig vad ditt argument är. Så idén du är överraskad att ingen för fram är alltså att folk har svårt att byta land utan extrema kostnader av olika slag, därför försöker de hellre förändra landet de bor i? (Beklagar att jag är näsvis, jag försöker bara förstå vad argumentet är.)

    Ok jag ska lyssna på debatten, men du hänvisade till M.-citatet på Andreas blogg och av det tycker jag inte att din tolkning är naturlig.

  4. Argumentet?

    Då det korta blogginlägget inte motsvarar dina högt ställda krav på framläggande av argument, försöker jag igen:

    Jag är överraskad att Johnny verkar lägga fram ett policyförslag, om jag begrep hans inlägg i debatten korrekt, som går ut på att man i förlängningen undergräver förutsättningarna för en fungerande offentlig finansiering av vissa grundläggande välfärdstjänster. Och eftersom Andreas nyligen var medförfattare till en bok som delvis handlar om det Tieboutianska/Hirschmanska perspektivet som jag lite hastigt/slarvigt slängde ihop i en bloggpost, var jag lite överraskad att ingen bad Munkhammar klargöra just om han t.ex. menade servicecheckar av det slag du nämner, eller om han menade det jag kallade för ”en underförstådd premiss”.

    EDIT: [inledningen på kommentaren låter surare än vad den i verkligheten är] En saxning från Munkhammars egen blogg ger detta vid handen:

    Skillnaden finns i principerna. Där Andreas säger att han aldrig har något principiellt emot statliga ingrepp säger jag att sådana måste vara sista utvägen. När Andreas säger att alla måste ha omsorg på äldre dagar så det är lika bra att staten sköter det säger jag att man måste få välja mellan stat, marknad eller familj.

    Enligt en sorts extrem ekonomism i Bengt Westerbergsk anda antas fortfarande att staten kan och bör räkna ut det bästa utfallet för samhället. Offren på vägen blir friheten och principerna. Då får man förslag om förbud mot privata sjukförsäkringar för att arbetsutbudet ska öka 0,2 procent till.

    Jag anser att det finns starka belägg för att ett samhälle där medborgarna tilltros förmågan att styra sina liv i hög grad också blir ett ekonomiskt starkt samhälle. Men även om det statsstyrda samhället skulle uppnå detta mål i högre grad är jag beredd att betala priset. Denna punkt kan vara en av de bakomliggande skillnaderna i gårdagens debatt.

    Jag hörde inte checkargumentet i debatten, och jag ser det inte här heller.

  5. Får man fråga var Conny Nimmersjö kommer in?

  6. Dennis: för det mesta har mina bildillustrationer bara en mycket vag koppling till vad som skrivs i blogginläggen. Nimmersjö är ett sådant exempel.

  7. Jag stödjer Gissurs tolkning av Munkhammars förslag; det är inte vouchers han pratar om. Intressant nog föreslog Munkhammar för något år sedan att man skulle få välja ersättningsnivå i socialförsäkringarna. Jag traskade upp till honom och frågade hur avgiftssänkningen skulle beräknas, när man väljer 40% ersättning istället för 80% nedsättning: Den egna risken, genomsnittrisken eller någon annan princip?

    Jag fick svaret att det var viktigt med debatt i frågan.

  8. för er som inte orkar följa länken ovan, mynnar Munkhammars svar ut i följande:

    ”Möjligen bör det offentliga systemet – för dem som väljer det – vara en blandning, men där ersättningsnivån ändå har en konstant marginaleffekt. Denna diskussion är spännande, och är ett tecken på idéns styrka och vikten av reformer som gör det möjligt att välja bort staten.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: