Konferenshelvetet

arg.jpg

Jag skäms. Vilket jäkla sätt att behandla de få surt förvärvade bloggläsare jag skrapat samman. Radiotystnad i över en vecka. Det förklaras enkelt genom att jag har varit på konferens. Det sägs ju ofta vara så otroligt viktigt för akademiker att åka på konferens. Folk har till och med sina nedrans konferenspapper på sitt CV – jag som i min enfald alltid trott att det viktiga var att faktiskt få ut eländet som böcker, bokkapitel eller allra helst peer-reviewade artiklar. Som vanligt har jag säkert missat allt som rör karriärvård i detta avseende också.

Jag åker väldigt sällan på konferenser. Anledningen? Jag brukar tycka att det är värdelöst. Men sen glömmer jag bort varför jag tycker att konferenser är värdelösa, och så åker jag ändå på dem igen, och påminns brutalt om varför jag ALDRIG MER TÄNKER ÅKA på en konferansajävul. Så nu när jag ändå har det helt färskt i huvudet ska jag få mina skäl på pränt (och jag generaliserar hårt nu, ta det inte på allt för stort allvar… eller jo, gör det):

  • För det första: de flesta som lägger fram prylar är ju universitetslärare som till vardags är hårda diktatorer gentemot studenterna. ”Deadlines”, säger de på hemmaplan och i sin roll som handledare, ”är det allra viktigaste här i världen.” Till den här konferensen var det två (2!) av trettioen som höll datum för deadline som var tre veckor före konferensen. Majoriteten fick in sina papper 5 dagar eller mindre konferensen. Slutsats: konferensdeltagare är odisciplinerade hycklare.
  • För det andra: på just den här konferensen hade de som presenterar pappren 15 minuter på sig att få fram kärnbudskapet i sitt alster; 3 papper per session, sedan en opponent som fick ägna tio minuter åt varje papper. Strikt schema. Max hälften respekterade tiden. Resten kunde hålla på i 25-30 minuter, och arrangörerna hade på sig mysiga filttofflor och gjorde inte ett smack för att rappa upp det hele. Det är så otroligt respektlöst mot alla i omgivningen att dra över tiden, och presentationen blir fanimig inte bättre av de är längre!!! Och folk från Frankrike var naturligtvis värst beträffande dessa ting. Slutsats: konferenspresentatörer är respektlösa och tämligen oförskämda.
  • För det tredje: En inte helt oanselig mängd presentatörer dök bara upp på sin egen session (ca. 7 stycken!). Det är så oansvarigt och respektlöst mot omgivningen. Vem sjutton tar sig friheten att endast tycka att övriga deltagare ska bry sig om just hans papper (och ja, det var bara män som gjorde detta), medan han själv inte ska dyka upp och bidra till diskussionen kring andras? Slutsats: konferenspresentatörer är egoister.
  • För det fjärde: Det sociala… ja, man åker ju tydligen på konferens för att ”knyta kontakter”, ”bygga ut sitt sociala nätverk” etc. Och visst, jag träffade en tre-fyra toppmänniskor. Men en helt galet oproportionerligt stor mängd konferensdeltagare är helt jävla hopplösa att försöka föra ett normalt samtal med. Extremt självcentrerade, ställer inga frågor utan håller bara långa, långa monologer om deras egna jävla working papers, deras institution, deras lands förträfflighet etc, helt låsta i idén om att varje möte med en ny människa är en PR-kampanj för (a) dem själva som personer och deras eventuella humor; (b) deras egna forskningsproduktion; (c) deras institution/universitet och (d) deras land. Här är tyskar särskilt stora syndare (dock utmärkta på att hålla tiden…). Slutsats: ja, just det, konferenspresentatörer är egoister.
  • För det femte: Jag minns faktiskt inte den konferens då jag fick riktigt vettiga kommentarer på något papper jag presenterat. Just den här konferensen råkade vara ett undantag, då en riktigt smart irländare – av alla nationaliteter – tog sitt opponentuppdrag på allvar. Men ändå. Tre synpunkter och en litteraturreferens. Var det värt resan. Nej. Slutsats: du får ut mer av att skicka ditt papper till några få trusted ones.

Jag ska aldrig åka på konferens igen. Påminn mig gärna om detta inlägg nästa gång jag är på väg att åka på en sådan är du snäll. Och jag ska aldrig mer åka till England. Det är ett u-land i alla avseenden.

Annonser

4 svar to “Konferenshelvetet”

  1. Va fan, är det för en sån småsak du lämnat bloggen öde så länge? Prioritera, hörru!

    Kunde man inte skapa något bestraffningssystem som löser snyltarproblemet på konferenser? En blodig extraavgift för deltagare vars insatser får lågt betyg av övriga deltagare? Kanske ingen bra ide. Men något måste man väl kunna göra för att rätta till problemet?

  2. remissinstansen Says:

    Men alltså, England ÄR ett u-land. De hade kraft i mig inte trådlöst internet någonstans, och universitetet där konferensen hölls tillhandahöll ingen gästinloggning…

  3. Hear, hear. En sak kan de vara stolta över: sina dubbelmackor.

    Hm, det där lät konstigt. Jag menar alltså att de skär mackorna diagonalt.
    Det där lät också lite konstigt.

  4. […] avseenden en nöjsam upplevelse, något som får mig att backa från flera av utfästelserna i detta inlägg. Mycket bra arrangemang: workshoplokalerna i anslutning till ett trevligt gemensamt fikautrymme, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: