Arkiv för december, 2007

Dagens låt

Posted in utanförskap on december 26, 2007 by Gissur Erlingsson
Annonser

God jul

Posted in något annat on december 24, 2007 by Gissur Erlingsson

matti.jpg

Ha en fin julafton, hörrni. Och njut av den här jättefina versionen av Stina Nordenstams Soon After Christmas. Det är den fine Mattias Alkberg och den söte li’l Teg som svängt ihop en bit magi såhär lagom till Jisses fössessesdag.

Jultorka

Posted in jag, skräptankar, utanförskap on december 22, 2007 by Gissur Erlingsson

grinchen.jpg

Sinnebilden av en svensk akademiker påminner nog lite grand om sinnebilden av den svenske läraren: han eller hon går i ide i början av juni och kommer tillbaks in i matchen i slutet av augusti. Kring den 20 december växlar han eller hon ned igen, för att sedan komma tillbaka med full kraft två veckor senare.

Tyvärr kan jag konstatera att bloggtorkan på sistone inte beror på något i-ide-gående. Tvärtom. Självförvållat såklart, men jag har tvingats växla upp en aning. Av olika skäl (respondenter som tackat nej till intervjuer; tidsoptimism; oväntade arbetsuppgifter som sköljt in från alla kanter) har jag hamnat i tidsnöd med ett rapportskrivande. Nu blir hela julen söndertrasad. Jag skulle alltså tippa på att det kommer att bli sparsamt bloggat ett tag framöver nu också (gråt er nu inte till sömns, ack ni trogna 5…).

Förutom att arbetet har kvävt mig en smula på sistone, så har inhandlandet av julklappar varit svårare än någonsin. Genom olika sorters lärandemekanismer (det är trots allt den ömpftonde julen jag firar med min kära fru) börjar det här med att köpa julklapp till henne bli svårare och svårare. Det här är de egna, högst personliga kriterier jag satt upp för inköp av present till henne (för face it, det är den viktigaste klappen, jag ska ju faktiskt se den här människan i ögonen var och varannan dag under hela nästa år, till skillnad från föräldrar och syskonbarn, som dessutom ändå glömmer bort vem de fick vad av):

  • Det får inte ha med hushållet att göra. Jag tycker själv att det är för futtigt att typ köpa några fräcka vinglas, en snygg tavla, en matberedare eller lite gardiner som hon kan hänga upp på något snyggt ställe. En kvinna kan köpa sådant till sin man, men omvänt är skruttigt, det väcker hela jämställdhetsdebatten till liv. För mycket socialt bagage att bära på efter 15 år i feministkretsar för att jag ska idas bryta mot detta kriterium. Hejdå Duka! Hejdå hemmabutikerna! Hejdå andra affärer med den här inriktningen!
  • Lite kopplat till den första punkten, men en annan mekanism sätts i arbete: det får inte vara något som vi båda två kan ha roligt av. Om jag köper skivor, dvd-filmer, deckare, eller en liten frukost teve att ha i köket, gör den lilla, lilla sannolikheten att detta kan misstolkas som att jag ger det i egenintresse, att jag undviker alla presenter av denna karaktär.
  • Erfarenheten har långsamt lärt mig att klappen inte får vara för dyr.
  • Självklart får klappen heller vara för opersonlig och ogenomtänkt, för då finns alltid risken att frun börjar ifrågasätta min kärlek till henne.

Du förstår att julen, julen är ett mindre helvete för mig. I alla fall just denna jul, när julshopping måste kombineras med tunga, långa arbetsdagar och ingen, ingen ledighet. Tur då att man kan lugna nerverna med whiskey och de två finaste jullåtarna någonsin.

God jul, från mig, Shane och Steve!!!

Kriminell ordning?

Posted in forskning, samhällskommentar on december 18, 2007 by Gissur Erlingsson

motortjockisar.jpg

Jag fascineras av MC-gäng, ”fotbollsfirmor” och maffia. Inte bara för mitt manligt nedärvda nervdaller inför spänningen i allsköns brottslighet och hemliga uppgörelser i undre världen, utan kanske främst på grund av mitt intresse för hur normer upprätthålls i slutna sociala system vilka saknar formella institutioner, dvs. skrivna lagar, någon tydlig auktoritet med våldsmonopol att påtvinga andra att agera på ett sätt de annars inte hade gjort etc.

Jag inbillar mig att en forskare med fäbless för s.k. nyinstitutionell teori skulle kunna leverera fantastiska historier och roliga, kanske överraskande svar på klassiska statsvetenskapliga, nationalekonomiska och sociologiska frågeställningar givet full access till den här typen av kriminella ”samhällen i samhället”. Rimligen måste ju någonting skojigt ha skrivits om dessa moderna organisationer som står vid sidan om de allmänt erkända, legitima offentliga institutionerna (jag känner förstås till några roliga historiska studier som t.ex. Jon Elsters skojiga artikel om hur normer om blodshämnd upprätthålls i slaviska bergsbyar [typ], samt hur den isländska samhällsordningen växte fram ur totalt kaos en gång i tiden). Tar tacksamt emot tips om försök till att skriva om ”ordningens problem i moderna kriminella organisationer”. Forskningsinsatser, inte journalistiska dito, tack!

Kravmaskiner?

Posted in samhällskommentar on december 17, 2007 by Gissur Erlingsson

danielson.jpg

Jag vette sjutton alltså. Men fanns det inte en tid då det här med att vara diplomat var ett hedersuppdrag? Den här artikeln avslöjar dock att våra UD-anställda är missnöjda med kvaliteten på golfbanorna och lite för sockrade flingor. Säkerligen drar reportern fram det snaskigaste ur enkäten för miskreditera de UD-anställda, men jag tycker mig ha läst något liknande för inte allt för länge sedan, om UD-anställda som lite utav kravmaskiner vad materiell standard beträffar.

Kontokortskulturer

Posted in samhällskommentar on december 14, 2007 by Gissur Erlingsson

leg.jpg

Jag erkänner: jag har inte haft ett ID-kort på fyra år. Detta ställer oftast inte till några som helst problem, eftersom de flesta affärer har maskiner för att dra kort och trycka in kod. Däremot stöter jag i, säg 8 fall av 10, på problem med affärer, barer och restauranger där man själv inte får möjlighet att trycka in sin kod. De kräver legitimation. Oftast får då min fru, alternativt mitt sällskap i övrigt, låna ut pengar till den aktuella middagen.

Märk väl skillnaden mot ett land där jag nyligen varit: Storbritannien. Här struntar de högaktningsfullt i någon form av legitimation. På alla de pubar jag bevistade var en helt annan variabel avgörande – och denna gång också en variabel som jag inte uppfyllde: namnteckning på baksidan av kortet. Jag blev vägrad att betala på pubar, i skivaffärer och på andra ställen av det enkla skälet att jag inte hade signerat mitt kontokort! De struntade alltså blankt i huruvida kortet var mitt eller inte (märk: jag behövde ju inte legitimera mig). Det intressanta var namnteckningen. Mycket riktigt: frun eller sällskapet fick låna mig pengar till öl och smörgåsar.

Det tredje caset är Island. Där fick jag handla exakt precis överallt med mitt osignerade kort och utan legitimation. Är det någon därute som har en bra förklaring till dessa tre olika typer av kontokortskulturer (och bespara mig uppmaningar om ”skaffa leg” – de kommer, det kommer… och signera kortet har jag redan gjort efter mardrömmen på de brittiska öarna).

Självbetjäning och tillit

Posted in samhällskommentar on december 14, 2007 by Gissur Erlingsson

images.jpg

Den årliga jultrippen till IKEA avverkades igår. På en vardag, helt utan större besökstryck, blev det en trivsam upplevelse. Dock tog det lite längre tid än vanligt att tröska sig igenom våningarna, då ombyggnation pågick.

En av nymodigheterna är att IKEA, i Kungens Kurva åtminstone, har infört ett självscanningssystem. Och inte nog med det: de har infört ett kombinerat självscannings- och självbetalningssystem. Alltså kan jag fylla en varukorg (med maximalt 15 artiklar) och scanna, sedan betala själv.

Men hur undviker man ”snatteri utan att stoppa på sig varor”, dvs. att jag scannar 13 av mina 15 varor, t.ex.? Jag såg inga kameror. Jag såg ingen vakt med uppgiften att hålla koll på detta. Gissningsvis hänger ett stickprovshot över kunden, som gör att de allra, allra flesta inte försöker sig på fusk. Men helt utan att vara fördomsfull: skulle självscannings- och självbetalnings-institutionen fungera i länder där den mellanmänskliga tilliten var betydligt lägre?