Soliga sidan av stan?

 

 

 

docenterna3.jpg

”Alldeles för prematurt, alldeles för fåfängt, du har inte talangen för det”, hör jag er viska när jag nu försiktigt yppar en framtidsplan jag har. Det har visserligen bara gått två år sedan disputationen. Men för att hålla motivationen uppe har jag redan nu börjat fundera på nästa delmål i den akademiska karriären: docenttiteln. I grund och botten innebär docenttiteln ungefär detta: man får högre status, sannolikt högre lön, man är berättigad att vara huvudhandledare på alla nivåer inom högre utbildning och – om jag fattar det rätt – måste man passera docentstadiet innan man kan bli professor.

Därför försöker jag, varje gång jag träffar folk inom ämnena nationalekonomi, sociologi och statsvetenskap, lite klurigt lista ut vad för meriter de två-tre senaste utsedda docenterna på deras institution har haft. Om du har ett sådant märkligt socialt liv att du då och då möter människor som arbetar universitetet, testa och ställ dessa frågor. Efter ett tag kommer du att ha samlat ihop ett litet, litet dataset, ett stickprov, som jag tror snabbt leder dig till följande slutsats: de krav som ställs på att bli docent varierar kraftigt från fakultet till fakultet. Just nu är detta min rätt så välgrundade magkänsla (ja, är det välgrundat är det väl inte längre magkänsla, men hey, jag har licentia poetica från min gamla gymnasiefröken i svenska): det finns ställen som tillåter en att bli docent på meriter som näppeligen bygger på fyra års heltidsforskning och välutvecklad pedagogisk skicklighet. Jag tar tacksamt emot små empiriska anekdoter på detta tema, antingen här i kommentatorsfältet eller på e-postadress markkozelek@hotmail.com.

Här får du ett löfte (som sannolikt bryts, men ändå). Innan januari har gått ut ska jag samla ihop lite bättre empiri på det här området: varför inte fråga några fakulteter i typ Uppsala, Lund, Växjö och Jönköping om de två senaste docenterna de utsett inom sociologi, nationalekonomi och statsvetenskap, be om deras ansökningshandlingar och sedan jämföra böcker på etablerade förlag, internationella publikationer och undervisningstimmar. Och njae, du har inte rätt, när jag har ringat in vilken som är den ”slappaste” fakulteten så kommer jag inte att söka mig dit.

Edit: Om nu någon av er känner till någon forskning och/eller utvärdering av docentinstitutionen gäller samma som ovan; tipsa mig i en kommentar eller skicka ett mejl. Jag tycker uppriktigt sagt att det här är en rätt viktig fråga som delvis hänger samman med den högre utbildningens utarmning, och delvis är kopplad till sådant som Mats Alvesson behandlar i den småputtriga Tomhetens triumf (men uppriktigt sagt, Mats, en del av det teoretiska mumbo-jumbo utanpåverket kunde skippats).

Annonser

2 svar to “Soliga sidan av stan?”

  1. Min känsla är att skillnaderna i krav inom nationalekonomin är ganska små mellan lärosäten, i alla fall i formell mening. Den formella skillnad som tycks förekomma är om ett undervisningskrav ska finnas med eller ej. Men informellt kan nog skillnaderna vara stora, men dessa torde vara svåra att belägga. Även om kravet på alla ställen är ”sex artiklar som är publicerade i välrenommerade tidskrifter med peer review” varierar nog synen på vad ”värenommerade” innebär.

  2. remissinstansen Says:

    Precis som du antyder är det inte de jure-skillnader i krav jag är ute efter, utan de facto, dvs. att tolkningarna varierar mellan de olika fakulteterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: