Thomas teorem?

hagglund.jpg

Min kamrat Nic skriver om fiktionalism, och vännerna på Avancerade Studier (sorgligt att den bloggen verkar vara nedlagd…) var inne på ett påminnande tema för ett tag sedan. Jag har själv fått anledning att fundera kring frågan åtminstone två gånger den gångna veckan. För det första var det den här dokumentären i Kalla Fakta, på temat ”cancervård utan vetenskap”. För det andra var det ett samtal med en vän om självhjälpslitteraturen, t.ex. den här boken.

Jag är väldigt mycket inne på linjen att folk ska få tro på vad de vill – alldeles oavsett den vetenskapligt bevisade sanningshalten i det de tror på, så länge som denna tro inte skadar dem allvarligt. Där klarar sig självhjälpsböckerna något bättre än Vidarkliniken – vid första påseende. Jag menar, om jag läser boken ”Få det gjort – en studie i vardagseffektivitet”, blir motiverad, och faktiskt skärper mig på jobbet i några veckor, så är väl det alldeles utmärkt. Faktum är att jag uppriktigt tror att varianter av Thomas’ Teorem sannolikt är giltiga i många situationer av det här slaget, ni vet, om människor definierar situationer som verkliga blir de verkliga till sina konsekvenser. (Att författare till sådana här böcker gör sig en hacka på floskler och humbug är väl bara fint då.)

Vidarklinikens verksamhet överskrider dock gränsvärdet för om ”fiktionalismen” ska accepteras. Där påstår ju kritikerna att man lurar folk (att naturmedicinen faktiskt inte är verksam) och till och med att medicinerna är direkt farliga (här visar det sig dock att juryn är ute; forskaren som uttalade sig om detta i programmet hade bara tillgång till preliminära labbresultat, som i den vetenskapliga artikeln inte ansågs kunna styrkas)! Och då funkar ju inte fiktionalismen, om verksamheten faktiskt förvärrar människors problem – helt oavsett människors tro och Thomas’ Teorem hit och dit. Här är det förstås oerhört märkligt att den svenska regeringen har tillåtit Vidarkliniken att bedriva sin verksamhet helt utan sedvanliga kontroller av medicinerna från läkemedelsverket (jag är inte helt uppdaterad – men de har levt på någon slags undantag när den här ”hemska” medicinen har behövts testas…).

Men märk väl att det finns en annan fråga att ha i bakhuvudet här. Det finns ”vanliga” läkare, dvs. som inte tror på naturmedel och trams, som medvetet skickar sina patienter till Vidarkliniken – när de själva upplever att den normala medicinen inte kan göra mer. Och då handlar det alltså om s.k. terminalpatienter som får en värdig avslutning på livet ute vid Vidarkliniken. Men som sagt: det är två skilda frågor, dels Vidarklinikens hantering av mediciner (som kan brytas ned i två delar beroende på om deras naturmedel inte är verksamma [då tycker jag kanske att Nic’s fiktionalismargument är applicerbart] eller om de är skadliga [då är fiktionalismargumentet inte OK]), dels Vidarkliniken som en värdig miljö för terminalpatienter (och då tycker jag att de ska få göra vad de vill i fred, givet förstås att ingen kommer till skada).

Ah, well, det här får falla under en ny kategori, ”Skräptanke”-kategorin.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: