Fastnar mellan en klippa och ett hårt ställe?

berghs-bok.jpg

Under de gångna två åren har jag fått anledning att faktiskt läsa vad nationalekonomer egentligen håller på med. Som följd av naturlig böjelse för lathet och lugn och ro (intern förklaring – stannar mellan oss va…) samt på grund en fullständigt undermålig utbildning i ekonometri och matematiska modeller (extern förklaring – används alltid i officiella sammanhang…), begriper jag inte 70 procent av de böcker och artiklar jag bläddrar i (varför jag bara nöjer mig med att läsa abstract och slutsatser…). Detta är en stor tragedi i mitt liv som borde åtgärdas med någon frän sommarkurs någonstans, eller ett par helger med några av de ledande introduktionsböckerna på ekonometri-området.

Ändock finns vissa ekonomer som är vassare än andra på att verbalisera sina argument. En av mina favoriter, och vars blogg jag följer med stort intresse, är Dani Rodrik. I sitt senaste blogginlägg diskuterar han hur det är att som ekonom forska i gränslandet mellan nationalekonomi och mer applicerad, policyinriktad, tja, statsvetenskap. (Till saken hör att han inte alltid landar i mainstream-ekonomiska slutsatser.) Hans poäng är att han retar upp sina ekonomkollegor för att vara, tja, lite ”vänster” (givet ekonom- och USA-kontexten), och från vänstermänniskor för att vara, tja, ekonom.

Problematiken är på väg att bli morgondagsaktuell i Sverige. Jag tror att Bergh och hans bok Den kapitalistiska välfärdsstaten kommer att möta ett påminnande öde i den offentliga debatten. Trots att bokens slutsatser i allra högsta grad torde kunna tilltala såväl Nya Moderater som Socialdemokrater, finns en viss risk att den snarare kommer att bemötas från (a) högerhåll som alldeles för hygglig mot Socialdemokraterna (jag förväntar mig t.ex. denna kritik från författaren till denna bok som också ska lanseras i dagarna), och från (b) vänsterhåll för att han är, tja, medarbetare på Ratio, nationalekonom och f.d. medlem i folkpartiet.

Själv hoppas jag dock att boken tas på större allvar än så. Den har en potential att bli en skarpt lysande brandfackla i policydebatten om vilka institutionella förändringar som bör vidtas för att stärka Sveriges position i den institutionella konkurrensen, och den väcker viktiga frågor om vad sjutton man måste göra för att samtidigt klara av få till stånd ekonomisk tillväxt och bibehålla någon slags ekonomisk och social jämlikhet bland medborgarna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: