Hyllning till Petter Northug

När det kommer till sport, försöker jag låta bli att störas av nationalistiska överväganden (se t.ex. här). Ett exempel på detta är min fascination för den fantastiske norske ynglingen Petter Northug (22 år). Ja, min kärlek till honom är gränslös.

Varför ska man älska Northug? För att han skiljer sig från stereotypen av en idrottare som sysslar med en sådan konditionskrävande idrott som längdskidåkning (de plägar ha absolut bäst testvärlden av alla idrottare när individer från olika sporter jämförs). Northug är inte den här hurtige, rosenkindade sportsmannen, som stolt proklamerar sportsmanship och ”må bäste man vinna”-fraser (lex Anders Södergren, Per Elofsson)).

Nej, Northug är så nära en längdskidåkare kan komma Muhammed Ali: våldsamt kaxig, stor i käften, en helt magiskt driven taktiker och fantastisk idrottsman. Han är inte tjurig som typ Wassberg och bröderna Fredriksson; inte liksom en galet glad Gunde-snubbe. Snarare är han ett exempel på en elak kille som får alla brudarna, medan de snälla konkurrenterna får nöja sig med en puss på kinden. Kombinationen av kaxighet, elakhet och viss osportslighet har länge retat gallfeber på konkurrenterna (och många andra…). Ett axplock:

• I en världscupsprint för knappt två år sedan (Northug var junior då) knuffades svenske Thobias Fredriksson och Northug en hel del. Efter loppet säger Northug: ”Jag försökte köra om Thobias på yttern. Men han är en stor, halvfet sprinter, så det var lögn att gå förbi.”
• Efter att ha fullkomligt krossat Sverige och Ryssland i stafetten 2007 i Asiago lär han, när han korsade mållinjen, ha skrikit att det var ”så lätt, så lätt, ett barnlopp”, och när de två förföljarna kom över mållinjen vrålat ”who’s the man!”.
• Den tyske Axel Teichmann (VC-segrare -05) var skogstokig på Northug efter att Northug smulat sönder stafettkonkurrenterna på upploppet i VC-premiären -08, där han störde sig på Northugs hånfulla stil efter målgång, samt att Northug, under uppvärmningen före loppet, gick runt och pratade om att han var så sjuk etc.
• Efter samma lopp, stafetten i Gällivare, var det många som hade synpunkter på att Northug lät svenske Marcus Hellner göra allt jobb när Norge och Sverige jagade ikapp tätklungan på sistasträckan (hela 17 sekunder). Bl.a. kunde man då läsa följande replikväxling på Northugs hemsida, där en svensk äldre herre yppat det osportsliga i detta:

Äldre herre: Hur känns det att ta rygg på Hellner och åka ikapp 17 minuter gratis? Hur känns det att inte dra en meter under hela loppet? Kan du verkligen känna glädje? Jag har tittat på längdåkning i nästan 50 år och detta var den mest osportsliga seger jag skådat!

Petter: Det kjens underbart!

Jag kan inte låta bli att älska, och hylla Northug. Blogginlägget här får symbolisera starten för den delen av året jag gillar allra bäst: skidskytte och längdsäsongen är i gång! (PS. Klippen nedan, exempel på Northugs överjävliga spurtförmåga, båda gångerna med Sverige at the short end of the stick…).

Asiago 2007… Lyssna särskilt på kommentatorerna efter 41-44 sek…

La Cluzas förra helgen…

Definition av humor

Recept:

• Ta en person som under normala omständigheter leder ett grävande samhällsjournalistiskt teveprogram.
• Denna person är skallig, ser ut som ett livsfarligt skinhead och försöker ha en mycket hård och seriös framtoning.
• Personen talar under normala omständigheter (borderline) karikatyrversion av ”Stockholmska”
• Placera denna person i ett mycket folkkärt teveprogram, tja, typ På spåret.
• Låt denna person berätta den grövsta jävla buskisvits du kommer på, gärna på temat ”sex”, gärna involverande ”Kålle & Ada”, och definitivt, definitivt låta denna person prata en rejält usel variant av Göteborska.
• Vad får vi då? Jo, fett med humor:

Helvetes…

Alltså: de kan göra små, små telefoner med touchscreens, de kan skicka småbilar till Mars och de kan tillverka övervakningsapparatur så avancerad att den praktisk taget kan kartlägga din minsta lilla rörelse. Men har de uppfunnit ett filter så jag slipper ta del av all jävla idiotisk information som finns på nätet nu i samband med elitseriepremiären? Nej. Hockey, hockeyspelare, all information som finns om hockey sänker min livskvalitet betänkligt. Snälla: uppfinn ett hockeyspam-filter till min dator. Jag betalar för mig.

Lokomotiv Lund

Egentligen meningslöst för er, men… 2005 var ett märkligt år i många avseenden i mitt liv, bl.a. för att jag var fotbollstränare för Lokomotiv Lund i division sju. Det är lätt det roligaste jag gjort. Lätt.

Lokomotiv är en… anrik förening. Bildades under 80-talets senare hälft, och har sedan dess parkerat i division sju. Verkligen. Aldrig någonsin lämnat den lägsta nivån man kan spela på i den regionen. En gång har man t.o.m. fått kvala för sin existens i representationsseriesystemet, och vore det inte för Miraklet i Klasaröd, hade nog Lokos historia varit all någonstans kring 1996. Under ”min” regim, tillsammans med en urtrevlig herre vid namn Andreas Eriksson, gjorde vi en av Lokos två-tre bättre säsonger genom historien, och fick spela kvalmatcher upp till sexan. Som vi förlorade knappt. Mycket bittert, men som sagt, ödet har alltid haft lust att hålla kvar detta gäng i sjuan.

Nu når ett rykte mina öron: Loko är på väg att direktkvalificera sig för sexan! Historiskt stort. Dock krävs att man plockar minst 3 poäng på de tre återstående matcherna, och det ska man väl ändå greja? Jag kommer att hålla mig väldigt a’jour med Lokos öden och äventyr återstoden av hösten. Go Loko!!!

Höj tevelicensen!!!

Höj tevelicensen till 7000 spänn inför VM 2010 (ja, om Sverige kvalar förstås). Statstelevisionen MÅSTE sända nästa mästerskap. Detta är HELT HORRIBLA sändningar de bjuder på, Schermans lakejer. Det värsta är förstås det snuttifierade uppsnacket (helt utan djup och analys) samt den obefintliga pausanalysen pga. de förbannade reklamavbrotten.

De ska visserligen ha cred för att ha värvat dit Fjellström (outstanding som expert-bisittare vid matcherna), Perlskog fungerar fint som kommentator och Kåmark är helt ok som bisittare. Hussfelt är sådär. Ola Wenström i den märkliga studion i Kungsträdgården känns mest som en hallåa, han dyker bara upp och säger ”vi ses strax”, och underhållande figurer som Bojan Djordic och Zoran Lukic får sammanlagt 1 minut att säga något på.

Men så det allra, allra, allra värsta. Det vedervärdigaste. Mein gott: Magnus Hedman. Vad hände där egentligen? Vem bestämde att han skulle ned och vara expert-bisittare och kommentera matcherna? Mannen är sanslöst befriad från humor. Noll självdistans. Han är fotbollens David Brent: han är liksom så offensivt självgod och tvekar aldrig att leverera den mest klyschiga onelinern som situationen erbjuder. Om statstelevisionen inte får sända VM 2010, och vi ändå måste stå ut med reklam vid detta mästerskap, kan vi inte gå ihop allesammans och lägga 5000 spänn var för att köpa loss Hedman från TV4-gänget? Bara för att göra mästerskapet uthärdligt?

Och apropå EM: här är den objektivt bästa EM-låten. Gissa upphovsmakare och artist! Ledtråd: gammal kollega till undertecknad, disputerad statsvetare med fäbless för internationell politik.

Sidleds-samba

Mycket fotboll nu. Jag mår fysiskt illa när jag tänker på hur dessa spanjorer kommer att trippa runt Sidleds. Jag menar… herrejisses. Sån knivskarp effektivitet. Nu har ju inte ryssarna var dåliga… men, hey, 3-1. Söndersprungna i kontringsspelet av rasande tekniska spanjorer som klarar av att ha full kontroll över bollen även i hög fart.

Och så ser jag att Sidleds alltså ska börja ikväll. Cheezus! Sidleds mot spanjackerna kommer icke att bli saft och bullar. Jag läste precis att Aftonbladets fotbollsguru Simon Bank säger att Sidleds styrka är att ”han gör aldrig några fel”. Nä, kanske det. Men är inte problemet att han aldrig gör något rätt heller? Och märk att jag är modig nu: jag dissar Sidleds före Greklandsmatchen. Jag hoppas verkligen innerligt att Sidleds överbevisar mig.

EDIT: Tack, Lill-Bjärred (japp, nu ska jag aldrig kalla honom Sidleds igen, inte förrän han gör bort sig…). Han skötte sig ju utmärkt! TIll och med en tekniskt briljant liten millimeterchipp över en grekisk bjässe, ned på Zlatans bröstkorg i andra. Härligt! Mina katter har nu efterlyst öronproppar till nästa match. Jag försökte förklara för dem att öronproppar är för thöntar, och att ifall de vill lära sig att bli rock´n´roll, så får de snällt se på matchen med mig och sörpla lite starköl ur sin vattenskål.

Fotbolls-EM

Så drog det igång. Och vilken start, för egen del. Kom hem från Växjö. Upptäckte att någon av alla de hantverkare som har haft mitt hem som nöjesfält under den gångna veckan med största sannolikhet skakat om parabolen. Så: ingen signal! Så: inget EM!

Som tur är, är goda råd faktiskt inte alltid så fruktansvärt dyra. Det visade sig att man kunde köpa ett månadsabbonemang från TV4-anytime (nej, jag gör inte reklam, konstaterar bara fakta), och se EM direkt i datorn. Och med datorn inkopplad till teven, ja, då ser det åtminstone liiite grand ut som fotboll (fast, i ärlighetens namn, mer som ett gammalt fotbollsspel på C-64). Ett par reflektioner från första dagen:

• Jag fick en liten ”ahaupplevelse” när jag såg Schweiz möta Tjeckien. Jag höll på schweizarna som spelade aggressiv, fantasifull anfallsfotboll matchen igenom, bara för att se sig besegrade efter ett riktigt tjeckiskt skitmål gjort på en halvchans. Och tänkte: sådär måste det vara att hålla på lag som möter Sverige. Tjeckerna gjorde inte mycket mer än att stå rätt i positionsspelet och manövrera bort schweizarna från straffområdet, varför urmakarnas och chokladtillverkarnas farligheter mest kom genom distansskott.
• Jag upptäckte två saker när jag lyssnade på Jens Fjellström och Robert Perlskog kommentera matchen:
  • Under matchen sa Fjellström en gång ”han tar en djupledslöpning och ställer en fråga till försvararna”. Jag noterade då att det var väldigt länge sedan någon använde detta språkbruk, att spelarna ställer frågor till varandra. Jag har förstått av Jesper på den bästa fotbollsbloggen att uttrycket självdog när Ola Andersson lämnade kommenterandet för att bli sportchef i AIK. Fjellströms slip of the tongue var förhoppningsvis en dödryckning och inte en revival. Jag avskyr uttrycket.
  • Jag noterar att kommentatorer nästan helt och hållet slutat prata om ”kontringar”. Nej, nu är det ”omställningar” och ”omställningsspel” för hela slanten. Möjligen är det inte bara en modepryl att termen ”kontring” nu hänger på gärsgår’n. Det kan vara jag som låter den språkintresserade delen av hjärnan sticka iväg nu, men ”kontring” och ”kontringsspel” känns mer oplanerat, något som pojklag sysslar med då de skickar upp kulan till någon snabb anfallare eller ytter i hopp om att något, vadsomhelst, ska hända. Innehållsmässigt upplever jag att ”omställning” och ”omställningsspel” implicerar något slags plan, en idé, en på förhand bestämd taktik. Och då kanske jag kan vara OK med att man inte längre pratar om kontringar.

Vem som vinner? Hjärnan säger Tyskland, hjärtat säger Portugal, och dåren i mig tror att Sverige går till semi.

För den fotbollsbrydde

Det här är objektivt den roligaste antingen ”inför-”, ”under-” eller ”efterkommentaren” till uttagningen av EM-truppen. Jag lovar.

Månadens SN-krönika

Lite bakgrundsinfo: I min hemkommun Gnesta har förhållandet mellan den styrande borgerliga alliansen och idrottsföreningarna på orten degenererat kraftigt. Orsaken är uteblivna renoveringar av befintliga hallar, obefintliga satsningar på ny hall (som behövs, då det är rätt ont om träningstider för existerande föreningar), samt undermålig skötsel av fotbollsplaner. Min syn på denna mycket lokala fråga i gårdagens SN.

Och förresten, upptäckte en superfin skiva förra veckan, Vuxen barnmusik. Här är två exempel från den:

Ebbot

Ramsby och Hederos

Marknaden för Trelleborgare?

För ett tag sedan skrev jag om de 13 isländska spelare som huserar i allsvenskan. Deras val av liga är fullt begripligt: allsvenskan är soklart bättre än den isländska landsbankadeildin och allsvenska lag betalar (gissningsvis, har ingen rådata) mer än de isländska. Till detta ska läggas bättre planer, mer publik och högre status att spela i Sverige jämfört med på Island (t.ex. är allsvenskan rankad som europas 26e bästa liga, landsbankadeild finns inte på radarn).

Mot bakgrund av resonemang om marknadsmekanismer och ligornas marknadsvärde väcker denna lilla notis min nyfikenhet. Notisen handlar om den 26 årige ex-supertalangen Christian Hemberg som i länkad notis annonserar ut sina tjänster till vilken isländsk klubb som helst. Här är det värt att komma ihåg att Hemberg länge ansågs tillhöra de mest talangfulla anfallarna i sin generation. Han hade en given plats i juniorlandslaget, men därefter har karriären gått lite… knackigt. Först upphaussad i Öis, sedan changserade han lite grand i Trelleholla, för att därefter spela en säsong i norska Raufoss. Och nu alltså: vill till Island.

Denna story fick mig att göra lite research. Det visar sig att Hemberg ingalunda skulle bli en svensk pionjär om han hamnar på denna fotbollsovänliga ö. På plats finns redan ex-trellehollorna Kenneth Gustafsson och Patrik Redo (i Keflavik, där också Ivica Skiljo skulle ha spelat denna säsong, men fick kasta in handduken pga. privata angelägenheter). Jag har inte hela statistiken klar för mig, men jag vet definitivt att t.ex. Alexander Steen också har spelat där (i Fram så sent som förra säsongen). Noteras bör att ingen av dessa gjort någon större succé…

Det tål dock att understrykas att detta inte är några nickle and dime-spelare som åkt över till Island direkt från superettan eller divisionens under (som är ligor vilka kvalitetsmässigt mäter sig med den isländska förstadivisionen). Den 26-årige Kenneth Gustafssons CV inbegriper spel i Malmö FF, norska FC Lyn och Trelleholla. 27-åringen Patrik Redo har spelat med både Halmstads BK och Trelleborgs FF. Och Alexander Steen… ja, han har också spelat för TFF.

Det vore kul att intervjua dessa fotbollskillar för att ta reda på deras drivkrafter. Rimligen är det inte huvudsakligen pengar och status som driver dem (gissningsvis hade de kunnat få likartad lön i superettan eller typ söderettan). Jag är övertygad om att förklaringen till dessa, hmmm, anomaliers val av fotbollsliga återfinns i Mark GranovettersThe Strength of Weak Ties: under 2006 spelade mittbacken Reynir Leósson i TFF, men åkte hem till Island året efter. De spelare som lämnat Sverige för Island har samtliga ett förflutet i TFF. Så det är nog Reynir som börjat locka någon, som sedan lockat en annan… och om pengarna är lika bra på Island som i, säg, superettan, är det kanske äventyret som lockar? God knows. Men skulle jag kunna skaka ledigt två veckor och lite frilanslön, skulle jag definitivt tycka att det vore kul att göra ett försök att skriva en längre jämförande artikel om de isländska sverigeproffsen och de svenska islandsproffsen.

Någon som vill finansiera mig?